Att ramla ur det digitala samhället

Du vet när du köpt den där nya mobiltelefonen du varit så sugen på? Du gör en överföring mellan din gamla iPhone och din nya iPhone, allt bara fungerar. Eftersom din gamla iPhone inte ska användas mer så raderar du den av bara farten.

Sen inser du att du ju hade eSim i din gamla iPhone. Inga problem - bara att logga in hos mobiloperatören och hämta ut ett nytt. Men det kräver att du har BankID, och det följer inte med i överföringen mellan gammal telefon och ny.

Inga problem - du loggar in på din bank med din koddosa och beställer ett nytt BankID. Det är dock inte lika enkelt som förr - nu krävs en legitimering för att få ett nytt BankID, och av någon outgrunderlig anledning duger det inte med körkort utan det krävs ett nationellt ID-kort eller ett pass. Du rotar fram passet, börjar scanna in det och inser sedan att ditt pass gått ut.

Inga problem - du surfar till Polisens hemsida och ska göra en tidsbokning för att skaffa nytt pass. Vilket kräver BankID.

Precis där befann jag mig för några timmar sedan.

För det första - ja, jag är ett klantarsle i det att jag borde ha hejdat mig innan jag raderade min gamla telefon. Jag borde ha haft koll på att jag hade eSim i den gamla telefonen och jag borde nog ha snappat upp någonstans att utställande av ett nytt BankID kräver en form av legitimation. Jag borde definitivt också haft koll på att mitt pass gick ut för åtta månader sen men jag lämnar ju ogärna landet numera…

Sen ska vi inte prata om hur man sitter där och känner sig lagom handfallen när ens iCloud-lösenord är 63 tecken långt och givetvis omöjligt att memorera, när lösenordet till min Bitwarden-server är betydligt längre än så och jag kan inte komma åt några som helst lösenord förrän jag fått igång Bitwarden i telefonen. Det löste sig det också, genom att göra en anteckning med lösenordet i min Mac och sen skicka över anteckningen med Airdrop till telefonen.

Hur som helst - saker och ting börjar lösa sig. Sakta.

Jag kunde göra tidsbokningen hos Polisen för ett nytt pass genom att min son använde sitt BankID för att identifera sig. En tur till Norrtälje senare och 500 kronor lättare är passet beställt. Jag kontaktade min operatör, förklarade problemet och bad dem maila mig en QR-kod för ett eSim, men det si det går inte alls - det måste skickas ut på papper om jag inte kan logga in i deras kundportal och hämta ut en. Mummel. Hur som helst landar det i min brevlåda om några dagar, lovade de.

Jag skrev ju tidigare om min önskan att slippa bära med mig en plånbok och ironiskt nog är det samma plånbok med sina gamla plastkort som räddat mig för utan internetanslutning i telefonen finns inget Apple Pay.

Det är lite skrämmande hur snabbt man kan ramla ur det digitala samhället - hur oerhört beroende vi är av BankID i princip allt vi gör numera. Utan en giltlig legitimation, utan en mobiltelefon och utan en bank som kan ställa ut BankID åt dig är man i praktiken exkluderad från samhället. Visst, mycket går ju att göra ändå, men det är så oändligt mycket mer komplicerat än annars.

Jag är bara 51 år gammal, och jag inbillar mig att jag fortfarande hänger med i tekniksvängen hyfsat. Att mina föräldrar, båda runt 70, inte längre riktigt hänger med i allt som förändras förstår jag. Kanske är det så att i det nya digitala Sverige räknas inte den äldre generationen?