E-postklienter för macOS, del 1

Då jag vid ett par tillfällen skrivit genomgångar på e-postklienter för Linux, och i februari 2016 skrev en jämförelse av sex e-postklienter för Mac på sedan ~sju år insomnade Macpro, änkte jag att det var dags att återbesöka det ämnet.

Vad jag kommer ha med i denna artikel är e-postklienter som stödjer öppna standarder, det vill säga IMAP och SMTP i både okrypterad och krypterad form (även om det tidigare absolut inte rekommenderas).

Det jag inte kommer ta med i denna artikel är applikationer som exempelvis enbart stödjer Gmail eller Office 365 eller annan molnbaserad e-posttjänst eftersom jag inte har något konto för sådana tjänster och aldrig lär skaffa ett heller.

Detta är en första artikeln i en serie av två delar. Den andra delen publiceras så snart jag hunnit skriva den.

Apple Mail Minns ni när Apple Mail hade den här ikonen?

Just det - det var från tiden då macOS hette Mac OS X och när Apple fortfarande vågade ha lite roligt och skapa lite egen identitet i sina operativsystem och applikationer. Sen kom Jonny Ive och hade lekstuga, men det är en annan historia…

Apple Mail är med största sannolikhet fortfarande den vanligaste e-postklienten för macOS, och troligen också för iOS och iPad OS. Det är en av de där applikationerna som under många år tycktes leva kvar med ena foten i NEXTSTEP Mail och det var också en av de första applikationerna som gjorde att jag föll för Mac OS X som operativsystem när jag testade det första gången. Utseendet var väl inte mycket att ringa hem om, sanning att säga, men det var en väldigt sympatisk enkelhet som jag hade endast hade upplevt i den inbyggda e-postklienten i BeoS, BeMail.

Apple Mail i Mac OS X Panther.

Det kan tyckas som att inte så mycket hänt genom åren med denna applikation men de ytliga förändringarna har kommit krypande och så också ändringarna under skalet. Plötsligt kunde man inte hantera e-postkontona i Apple Mail längre utan man skickades till “System Preferences”, eller senare “Settings” för att någonstans i en undermeny någonstans hitta var ens “Internetkonton” fanns.

I och med den version av Apple Mail som släpptes tillsammans med macOS Sonoma försvann stödet för plugins i Apple Mail, och därmed försvann också stödet för en hel del intressanta expansioner för Apple Mail. Apple valde att ersätta plugin-stödet med vad de kallar för Extensions.

I praktiken torde det fungera på ungefär samma sätt när man väl installerat dessa tillägg, förutom på en punkt: du kan, åtminstone vad jag lyckats utröna, endast aktivera eller avaktivera dessa tillägg i inställningarna för Apple Mail. Som exemplet från min dator visar ovan så kan man endast slå av eller på tillägget för Spamsieve, resten av inställningarna görs i en separat applikation. Detta hade givetvis inte varit ett problem om det inte var för det lilla faktum att det inte tycks existera någon HIG (human interface guidelines) för hur dessa applikationer ska utformas, utan det är helt upp till utvecklaren att bestämma detta själv.

Tillägg

En sak jag har velat fixa till i Apple Mail under en längre tid är stöd för PGP och därmed både signerade och krypterad e-post från Apple Mail. Jag har många nördiga vänner med långa imponerande skägg som säger att PGP ska man ha, så det är klart att detta borde gå att fixa i Apple Mail? Jo, det gjorde ju det innan Apple rev ut stödet för plugins. Efter en del rotande hittade jag två alternativ: ett som suger gethjärna och ett som är aningen trevligare.

Det första alternativet, det vill säga du inte ska köpa, heter Mac Mail PGP Extension. Låter väl enkelt va? Ungefär lika enkelt som tilläggets hemsida, om man nu kan kalla den för det.

Hur som helst - jag köpte detta tillägg för 199 kronor för jag tyckte det såg enkelt och bra ut. Att installera det är inget problem, inte heller att importera min PGP-nyckel eller att publicera den till OpenPGP:s katalog.

Det första problemet uppstår när jag vill kryptera ett nytt mail. Det går inte.
Jag kan signera mailet, men jag kan inte kryptera det.

Jag signerar det och testar att skicka mailet till en av mina goda vänner med skägg, som jag vet har PGP aktiverat på sin mailadress och han bekräftar att mailet är signerat men inte krypterat. Jag försöker hitta några hjälpsidor i tilläggets konfigurationsprogram men det finns inga. Via tilläggets listning i Mac App Store hittar jag till slut supportsidorna som är ett skämt. Det hänvisas till att man ska kunna kontakta supporten om man inte kan lösa sina problem men ingenstans finns ett kontaktformulär eller en e-postadress.

Det blev en stjärna och en svidande liten recension på Mac App Store, och en begäran att få pengarna tillbaka. Det lär visa sig om jag får det.

Det andra alternativet, som faktiskt har visat sig fungera, är GPG Mail. Detta är en av de plugins från äldre versioner av macOS och Mac OS X som fick skrivas om hastigt och sannolikt inte så lustigt. Den version man laddar ned från hemsidan är skriven för den gamla modellen i Apple Mail, medan företaget bakom GPG Mail i mitten på september förra året släppte en uppdaterad version som fungerar som ett tillägg i Apple Mail. Åter igen visar sig systemet med tillägg och konfigurationsprogram inte vara så effektivt då det tog mig ett antal minuter att lista ut hur och var jag kunde aktivera tillägget efter att jag köpt det.

Lyckligtvis fungerar tillägget som det skall och det var visserligen närmare 300 kronor jag kunde haft roligare för men det var det helt enkelt värt. Apples modell för att hantera tillägg till Apple Mail inställningar för dessa är i mina ögon ett fundamentalt misslyckande, och tyvärr går det lite hand i hand med många av de designbeslut som Apple tagit när det gäller macOS numera.

En hyfsad e-postklient

Apple Mail är en hyfsad e-postklient. Varken mer eller mindre. Genom åren har Apple försökt implementera en rad funktioner och “förbättringar”, men det är också saker som åtminstone jag inte brytt mig om nämnvärt mycket. Jag vill kunna ta emot, läsa och skicka e-post. Ibland bifogar jag ett dokument, ibland får jag ett dokument skickat till mig. Apples försök att göra e-posten till en långsammare form av iMessage där man kan inkludera kartor, bilder eller vad man nu vill ha med, känns som de försöker lösa ett problem som i ärlighetens namn inte finns.

Det är en hyfsad e-postklient, och det är den jag använt i många år nu. Framtiden lär onekligen visa om jag fortsätter med det.

MailMaven

En e-postklient som fastnade på min radar nyligen är MailMaven. Med ett fräscht gränssnitt (som än så länge inte stödjer dark mode, bör väl tilläggas) är det rätt lätt att gå vilse i alla ikoner och valmöjligheter. Ja, det får väl symbolisera ett (i mina ögon) ganska rättvist första intryck av MailMaven. Den version jag har testat här är version 1.0.0 i en publik betaversion som i mina tillräckligt klar för att tåla en genomlysning. Att utvecklarna helt öppet delar med sig av kända buggar är uppfriskande och känns förtroendeingivande.

Men vi backar några steg. Detta är en e-postklient som har som uttalat mål att göra allt det som Apple Mail borde göra. Gränssnittet ska vara enkelt att greppa för de som använt Apple Mail tidigare och kombinera detta med en plugin som utvecklarna bakom MailMaven, SmallCubed, tidigare utvecklade vid namn Mailsuite. Uppenbarligen blev de så förbannade när Apple fimpade stödet för plugins i Apple Mail så de valde att skriva en hel e-postklient istället. Jag är den förste att applådera dem för detta för MailMaven är en explosition i funktioner, färger och oerhört smarta designval.

Det första man, givetvis, misstänker är att MailMaven är en electron-applikation. Men jag tror inte att så är fallet - den tar lite över 200 megabyte interminne, inte långt ifrån de 190 mega byte internminne som Apple Mail behöver.

Installationsprocessen är enkel. MailMaven frågar helt enkelt Apple Mail vilka e-postkonton den senare har installerad. Man får sedan ange lösenorden till respektive e-postkonto och därefter börjar e-posten synkroniseras. Därefter tar det visserligen en stund innan e-posten börjar ramla in i respektive inkorg men det kan man leva med.

Det som kan kännas minst sagt överväldigande är alla menyval som finns. Bara en sån enkel sak som att högerklicka på ett brev i inkorgen presenterar en rejäl lista med valmöjligheter, låt gå att en del av dem (märkta “DEBUG”) kommer försvinna när MailMaven släpps i en färdig version. Det tål också att nämnas att även om detta är en publik beta är inget som märks - applikationen är hur stabil som helst och på min M4-bestyckade Mac mini är den snabb som en vessla.

Att svara på ett mail eller vidarebefodra det gör man med knappar till höger i respektive mail. Det känns ovant och inte helt logiskt och här tycker jag de som gjort designen av användargränssnittet kanske försökt lösa ett problem som inte riktigt finns. Det finns gott om andra utvecklare av e-postklienter för Mac OS X, senare macOS, som försökt samma sak - Airmail, Spark Mail, Bluemail och Unibox är fyra bra exempel på detta.

Ett bra exempel på en funktion Apple Mail borde erbjuda: stöd för PGP

Många av funktionerna i MailMaven känns igen från Apple Mail, men här finns också funktioner för de som kör Gmail, inbyggt stöd för PGP-signering och kryptering, integration med SpamSieve (hur det ska fungera vet jag dock inte - SpamSieve nämner inte MailMaven någonstans och det finns ingenting i MailMavens inställningar som nämner SpamSieve men det kommer säkerligen vad tiden lider), och myclet annat.

Jag gillar MailMaven väldigt mycket. Det är fullt möjligt att jag tids nog betalar de 45 dollar som applikationen kostar under det första året man vill ha support (75 dollar per efterföljande år). Betalar man inte slutar inte applikationen att fungera men man får ingen support och inga uppdateringar. En helt okej deal tycker jag nog.

Del två av denna artikel kommer avhandla en bunt andra klienter.