Mac mini M4

Så har den äntligen landat på mitt bord. Så mycket är det inte som landat egentligen, åtminstone inte om man ser till volym och vikt. För det är ingen stor dator detta, men den levererar desto mer i form av prestanda.

Kartongen är verkligen inte stor, men den kunde nog varit ännu mindre egentligen för det är kanske 50 procent luft i den:

Apple kanske behöver jobba lite på sin varumärkesstrategi…

Hur som helst, uppackad är den inte stor. Jag placerade den bredvid min Magic Mouse (se första bilden ovan). Direkt är det två saker jag inte gillar: strömknappen på undersidan och ljudutgången på framsidan.

Min tanke är att på sikt montera datorn bakom min 4K-skärm från Dell. Jag behöver ju egentligen inte se den, men samtidigt vill jag ju se på den för den är så sjukt snygg.

Den modell jag köpt är bestyckad med en M4-processor, 32 gigabyte internminne och 256 gigabyte lagring. Den är köpt med förhoppningen att Apple, eller någon tredjepartstillverkare, ska börja erbjuda uppgraderbar lagring till denna dator vilket inte är omöjligt med tanke på att lagringen faktiskt sitter i en liten kortplats och inte är fastlödd på moderkortet som tidigare Mac mini-modeller med M*-processorn.

Med denna dator fick jag också en första möjlighet att bekanta mig med macOS Sequoia som jag aldrig använt tidigare. Den första upplevelsen var väl kanske inte att betrakta som klockren direkt. Löften om “Apple Intelligence” ekar ju väldigt tomt än så länge för oss som bor i Europa.

Att logga in i iCloud och ha ett jättelångt lösenord verkar inte finnas med i Apples sinnesvärld. Det är såna här saker som man efter alla dessa år fortfarande förundras över att Apple inte tänkt på.

Datorn saknar helt “vanliga” USB-portar. Numera är det enbart USB-C-anslutningar som gäller. På framsidan sitter det två stycken USB-C-anslutningar som stödjer USB 3 med en hastighet upp till 10Gbit/s och den nyss nämnda ganska illa placerade hörlursporten. På baksidan sitter det tre USB-C-anslutningar som pratar Thunderbolt 4, USB 4 och Displayport. Strömkontakt, HDMI och gigabit ethernet finns också här och jag är den förste att säga att jag är oerhört tacksam för att Apple lyckas klämma in en transformator i denna oerhört lilla dator och att den inte kräver en extern strömbricka. Den trådlösa kommunikationen är inte mycket att klaga på heller - wifi 6e och bluetooth 5.3 stöds. Det fungerar helt enkelt.

Prestanda

Jag brukar inte ägna mig så mycket åt att mäta diskhastighet eller köra Geekbench på mina datorer. Ett bra test är däremot att spela Sid Meier’s Railroads. Jag skrev detta när jag hade fått min Mac mini M1 för snart fyra år sedan:

Däremot kan jag rapportera att denna dator, med en ARM-processor, klarar av att köra gamla spel för Mac OS som min gamla 15" Macbook Pro med en Core i7-processor i inte kunde köra utan att fläkten gick på absolut högvarv och datorn ändå blev så varm så det kändes som den skulle smälta. En Mac mini med M1-processorn blir inte ens varm. Den blir inte ens ljummen, och då översätter den x86-kod som är oerhört tung för vilken x86-baserad Mac som helst att köra till kod som ARM-arkitekturen förstår.

“Railroads” är nämligen en Windowsapplikation, paketerad i en wrapper som sedan översätter den till kod som en x86-baserad Mac förstår. Genom Rosetta går spelet att köra på ARM-baserade Mac-datorer och precis som med min M1-bestyckade Mac mini så blir min M4-baserade dito inte varm, eller ens i närheten av ljummen. Fläkten hörs inte när jag kör spelet och detta är extra imponerande med tanke på att datorn faktiskt får slita en del när jag kör spelet.

Det är på många sätt svårt att greppa att det gått fyra år sedan Apples ARM-baserade datorer brakade in på marknaden och ställde i princip allt vi visste om datorer, prestanda, batterikapacitet och avsaknaden av ett konstant fläktljud på ända. Apple har itererat sina ARM-baserade processorer, där M2 innehöll steg framåt, M3 tycktes stå och stampa en aning och sedan ett jättekliv igen med M4.

Var framtiden tar vägen vet nog bara Apple men gissningsvis kommer M-serien av processorer att fortsätta skörda sina offer. Intel är ett av dem. Det som saknas är givetvis ännu bättre grafikprestanda för de mer krävande applikationerna men förhoppningsvis har Apple ett svar även på det i framtiden. Tills dess så fortsätter jag njuta av den här datorn - den är inget annat än ett litet tekniskt underverk.