Ny lagring för Pimox-klustret ☍

Den är inte vacker. Den är inte särskilt avancerad eller kraftfull heller, men den NAS jag nu köpt gör precis vad den ska, varken mer eller mindre. Modellen jag valt, efter mycket vånda, är DS420j från Synology. Den rymmer fyra hårddiskar, har två USB 3-portar för extra lagringsmöjligheter och är bestyckad med någon form av lagom kraftfull processor och 1GB RAM.

Kanske inte den mest intressanta summering av en NAS, men det är ungefär så spännande DS420j är. Det är en billig produkt som saknar mycket av det där finliret man kanske är van vid från Synology, utan att företaget för den sakens skull valt att kapa ner på antalet funktioner i operativsystemet, DSM, som är samma som även i deras mer avancerade (och dyra) produkter.

Enheten har som synes en extern strömadapter och det är något jag tycker är bra. De som råkat ut för att deras Synology har drabbats av en trasig inbyggd transformator vet att det inte är helt roligt att få den utbytt. I mitt fall kan jag bara begära att få en ny om den är inom garantitiden eller helt sonika köpa en själv om garantin gått ut.

Diskslädarna ser ut ungefär som att de blivit 3D-printade. De känns varken slagtåliga eller ens särskilt robusta utan det är med viss försiktighet jag drar ut dem för att montera i diskarna. Jag är särskilt försiktig med att dra ut den nedersta disksläden då den kommer farligt nära kabeln till fläkterna i chassits bakdel. Den skarpögde noterar säkert de fyra svarta skruvarna på höger sida om fläktarna i bilden ovan, och jo – det är de skruvar man måste skruva bort för att kunna öppna enheten.

Mina fyra SSD-diskar, Samsungs 870 QVO, är sannerligen inte de snabbaste på marknaden men de var billiga och har fungerat bra i snart ett år. Att jag valt att köra med SSD-diskar ger mig både fördelar och nackdelar. De stora fördelarna är att min NAS är tyst och utvecklar extremt lite värme. Nackdelen är att jag endast får ut drygt 3TB lagringsyta på fyra stycken 1TB SSD-diskar med Synologys SHR-hantering av RAID:en. Det ska dock sägas att den nackdelen har jag ju skapat själv i form av att köpa relativt små SSD-diskar.

En annan nackdel är att diskarna enligt operativsystemet DSM inte finns med på Synologys kompabilitetslista. Jag har testat att uppdatera databasen med “godkända” diskar men det hjälper inte. Å andra sidan har denna NAS fått jobba oavbrutet i 5-6 dagar nu utan minsta tillstymmelse till problem så jag är inte helt övertygad om att varningen ovan är något att vara orolig för.

En annan fördel med Synology och DSM över exempelvis Freenas är att tredjepartsstödet för applikationer är rätt bra. I mitt fall är det extra kul att jag kan använda backuptjänsten iDrive där jag brukar ha en ofattbar tur med att köpa gott om lagringsyta för väldigt lite pengar varje år när företaget har ett kampanjerbjudande. Ett par klick senare så är backupen från min NAS uppsatt och jag kan, förhoppningsvis, sova lite bättre på natten.

DS420j är i det närmaste knäpptyst. Den utvecklar extremt lite värme och är så snabb som den behöver vara. Jag använder den dels som en NAS via NFS till mitt Pimox-kluster där alla virtuella maskiners hårddiskar lagras på NAS:en. Eftersom DS420j endast har en (1) 1Gbit ethernetanslutning så kan jag inte exempelvis “trunka” ihop två eller fler anslutningar i hopp om att få bättre prestanda på trafiken till och från NAS:en men i ärligthetens namn så tror jag inte det behövs då jag under de dagar jag haft produkten igång inte lyckats komma i närheten av att maxa ut nätverksanslutningens prestanda.

Jag använder även NAS:en som filserver för Plex och mina privata filer som lyckats bli ett antal tusen genom åren (varför jag sparar på artiklar jag skrev för 10+ år sen låter jag vara osagt…).

Utöver detta använder jag även en funktion kallad Synology Drive som skickar upp allt jag lagrar i ett antal kataloger (jag får välja vilja själv) till min hemkatalog på NAS:en via en grafisk, ganska fula Mac-klient. Det fungerar men klienten hade verkligen behövt lite mer jobb. Dess lilla ikon syns inte bara i menyraden i Macos utan också uppe i högra hörnet i alla Finder-fönster som öppnas.

Varför ikonen ens listas där är för mig helt obegripligt. Den verkar inte ha någon funktion oavsett om jag bara tittar i en katalog eller först markerar en fil och sen klickar på ikonens menyknapp. Jag vet inte om jag ska fortsätta använda Synology Drive men den får vara där tills vidare.

Summering

Målet med att byta ut min HP Microserver (en i övrigt väldigt kompetent maskin men inte något som fungerar i min lägenhet då jag har väldigt begränsat med plats för rolig hårdvara numera) var dels att spara plats men också att få ner elförbrukningen ytterligare litegrann.

Synologys DS420j är inte billig. NAS:ar överlag är inte särskilt billiga numera, men ska man vara krass så har Synology aldrig varit särskilt intresserade av att sälja sig billigt. Den största konkurrenten, Qnap, är å andra sidan inte särskilt billiga heller och när jag började räkna på att bygga en NAS själv baserad på exempelvis en Raspberry Pi 4 model B och ett särskilt bakplan kom jag upp i sådana pengar att det inte kändes som det var värt det, i synnerhet inte med tanke på vad en Raspberry Pi kostar nu för tiden.

Det finns andra, billigare, konkurrenter som exempelvis Zyxel men jag kände att efter mina minst sagt sura erfarenheter från förr med NAS-leverantörer som exempelvis Buffalo så ville jag satsa på en lite mer stabil och erkänd leverantör.

Kort sagt: inte den “sexigaste” produkten på marknaden men den är tyst, sval, lagom snabb och den räcker bra för mig. Den går inte att växa i annat än via USB3-portarna, eller att stoppa i större SSD-diskar inuti den, men mitt behov av lagringsyta har verkligen sjunkit ordentligt de senaste åren (och detta kommer från en person som hade ~20TB lagringsyta i ett SAN nere i källaren, ett SAN som nästan alltid var farligt näre att bli fullt…).

HP Microservern då? Den är redan såld. Här sparas inte på något längre…

Stoppa spamfloden med ytterligare filter i Postfix ☍

Har du hört talas om toppdomäner, TLD:er även kallade, vid namn .click, .win eller .casa?

Inte? Det hade inte jag heller. Men efter att min mailserver formligen överösts med spam från en rad nya toppdomäner (och mitt annars hyfsat kompetenta spamfilter inte hängde med att träna upp sig på dessa spammail) så bestämde jag mig för att gå lite mer handgripligen till väga.

Efter en sökande på interwebzen så hittade jag ett sätt att säga åt Postfix, som är min MTA, att stoppa mail från en rad TLD:er. Jag har lagt upp den filen och lite korta instruktioner om hur man gör för att implementera detta i Postfix på Github där du kan titta på filen, ladda ned den eller fork:a den och föreslå egna TLD:er som du drabbas av spam från.

Mycket nöje.

Datormagazin Retro #6: fem dagar kvar! ☍

När detta skrivs är det fem dagar kvar innan vi stänger kampanjen för Datormagazin Retro #6. Som vanligt behövs 1000 förbokade exemplar innan vi kan göra tidningen och i skrivande stund är det 950 exemplar bokade.

Har du inte bokat ännu så är det hög tid att göra det nu. Om du väljer level 2-paketet eller högre deltar du dessutom i utlottningen av en sprillans ny The VIC 20!

Läs mer och boka ditt paket idag!

Bokningar som kommer in efter att vi stängt förhandsbokningen deltar inte i utlottningen av The VIC 20 och riskerar också att missa de fina paketerbjudanden vi har nu.

Från skivspelare till Homepod ☍

Det finns de som tycker jag är lite fånig. Alltså, lite fånig i största allmänhet. Sen finns det de som tycker jag möjligen är lite extra fånig för att jag gillar gammal teknik. Gamla datorer. Gamla bilar, gamla högtalare, gamla (och nya) vinylskivor…

Gubbvarning, således.

Men det är inte vad denna text handlar om. Nej, det handlar istället om det faktum att jag fick ett ryck (ett reverserat höftköp, som Christian kanske skulle säga) och har under sensommaren och nu i början på hösten fortsatt rensa ur min lägenhet.

På Commodore-träffen sålde eller gav jag bort motsvarande fyra flyttkartonger med grejer, jag har kastat möbler och mina älskade pyramidhögtalare som hängt med mig sedan 1994 kommer också få stryka på foten via Tradera. De tar enorm plats, och det är en plats jag helt enkelt inte har.

‘Är karln helt sjuk?!’, kanske du tänker?

Kanske.

Men jag har sakta men säkert ledsnat på att ha prylar precis överallt i mitt hem. I ett stort hus med ett stort hemmakontor och en lada att lagra saker i så kunde man samla på saker utan att det gjorde något, men på 96 kvadratmeter och fyra rum (där jag bor med mina barn) så är utrymme något man vårdar ömt.

Eftersom jag är så pass fånig som jag är så vill jag fortfarande kunna lyssna på musik genom min skivspelare. Jag köpte en begagnad reciever av märket NAD förra året och tanken var att jag nu skulle omfamna mitt vinylknarkande på allvar. Så blev det givetvis inte. Det kan gå månader mellan att jag spisar musik på Det Korrekta Sättet, men när jag väl gör det så är det extremt avkopplande. Skivspelaren får alltså stanna, NAD-förstärkaren sparar jag i förrådet (de är svåra att få tag på och tar ändå väldigt lite plats) medan de gigantiska högtalarna får respass.

Men ljudet måste ju ut på något sätt. Det finns det givetvis massor av alternativ. Sonos har en extremt attraktiv enhet som konverterar analogt ljud till Airplay 2 till det facila priset av drygt 5000 kronor. Yamaha har en produkt kallad MusicCast WCAD-10 som kostar drygt 1400 kronor som ska klara samma sak (typ… specifikationen anger “Apple Airplay-support” men vilken version får vara osagt).

En risk som finns med att köpa billig eller dyr lösning som stödjer Airplay i någon form är givetvis att Apple ändrar standarden, vilket de kan göra närhelst de vill egentligen, och det tillbehör du köpt fungerar sämre som en konsekvens av detta. Har man otur kanske tillbehöret man köpt inte får fler uppdateringar och då sitter man där med grejer som inte fungerar.

Nej – jag tänker satsa på en enklare, säkrare och framför allt billigare lösning: en ljudkabel in i min Mac mini, en programvara i samma Mac mini och ett par högtalare jag redan har som faktiskt låter riktigt bra:

Just det – Homepod.

Det ska givetvis sägas att Homepod primärt är avsett för att spela upp digitalt streamad musik. På ren svenska: musik som är komprimerad på något sätt oavsett om den streamas som MP3 eller AAC eller format som nu används. Därför räknar jag inte med att det kommer låta lika bra som mina älskade pyramidhögtalare. Men det kanske kommer låta tillräckligt bra? Denna artikel får visa hur det faktiskt går.

Hur jag satte upp det

Min gamla skivspelare är en Onkyo DD-20, som är ansluten till en för-förstärkare från Berringer vid namn PP400.

Från den kommer jag sedan dra en ljudkabel till en splitter som gör det möjligt att använda hörlursuttaget på min Mac mini som ljudingång. Därefter tar en programvara vid namn Airfoil vid och tar signalen från ljudingången och streamar den via Airplay 2 till mina Homepod.

Hur blev då utfallet?

Resultatet

Skit.

Det finns inget annat sätt att beskriva det.

Varför är inte helt enkelt att svara på men till att börja med så var involymen från skivspelaren och dess för-förstärkare alldeles för hög så ljudet var extremt stökigt. Jag sänkte involymen till en mer vettig nivå men det lät fortfarande illa och en tanke som slog mig är att kanske är det så enkelt som att ljudingången på Mac mini är utformad för mikrofoner och inte för något annat varför ljudsignalen från för-förstärkaren har fel impedans eller något i den stilen.

Ett annat problem är att ljudströmmen från min Mac mini till Homepod klippte regelbundet med några sekunders mellanrum. Kanske är det helt enkelt ingen bra ide att försöka streama analogt ljud via en dator till ett par trådlösa högtalare som i normala fall är vana vid att ljudkällan strömmas digitalt och har en buffert på några sekunder att jobba med. Med skivspelaren är ljudkällan “live” och resultatet blir uppenbarligen också där efter.

Kanske skulle det fungera bättre med ett externt ljudkort som man ansluter via USB, men jag lägger dessa planer på hyllan tills vidare. Kanske skaffar jag ett par mindre högtalare till min NAD C315BEE-förstärkare i framtiden men det får bli då det.

Funderar du på att bygga samma lösning som jag? Gör inte det. Skaffa hellre en modernare skivspelare som exempelvis stödjer Bluetooth och försök spela musiken den vägen till din Homepod via en Mac. Eller nåt.

Plex drabbat av intrång ☍

Plex:

Yesterday, we discovered suspicious activity on one of our databases. We immediately began an investigation and it does appear that a third-party was able to access a limited subset of data that includes emails, usernames, and encrypted passwords. Even though all account passwords that could have been accessed were hashed and secured in accordance with best practices, out of an abundance of caution we are requiring all Plex accounts to have their password reset. Rest assured that credit card and other payment data are not stored on our servers at all and were not vulnerable in this incident.

Bra att Plex larmar om detta, mindre bra att de (vad jag kunnat se) inte skriver ett ord om detta på sin hemsida. Kanske dags att se sig om efter en ny lösning för mitt mediabibliotek hemma. Kanske finns det en bättre lösning som kan köras native på min M1 Mac mini och inte genom Rosetta (som Plex-servern gör i dagsläget).