Hejdå OVPN – välkommen Mullvad ☍
VPN-tjänster kan man använda till mycket. Oavsett vad så är det extremt användbart att kunna sitta i Sverige och låta sitt VPN terminera i exempelvis Tyskland eller England. Under många år har jag varit kund hos OVPN, ett svenskt företag som arbetat hårt med att vara transparenta, framåtsträvande och ständigt arbetande med att hålla en extremt hög nivå när det gäller så väl säkerhet som integritet för sina kunder.
Men det har också funnits en del grus i maskineriet. När jag använde en äldre Mac mini med en äldre version av MacOS så fick jag köra en äldre version av OVPN-klienten. Ingen stor grej, det fungerade bra, men vad som inte fungerade var att klienten vid varje uppstart talade om för mig att jag hade en ny version att ladda ned och installera. Problemet var, givetvis, att den nya versionen inte fungerade på min äldre version av MacOS. En liten grej, kan tyckas, men varför kan inte klienten känna av att jag har ett äldre operativsystem som inte fungerar med den nyare versionen av klienten?
En annan sak, som också är klientrelaterad och som påminde mig så sent som igår kväll varför det är dags att testa något annat, är när jag skulle avinstallera OVPN-klienten från min nyare M1-baserade Mac mini. För att avinstallera OVPN-klienten kör man applikationen för det ändamålet som ligger i mappen för OVPN.
Detta har fungerat tidigare, men nu kraschade applikationen. Till saken hör att jag… just det, hade uppgraderat klienten till sin senaste version bara några timmar tidigare.
Det är som sagt småsaker men det kändes väl inte som att jag orkade mecka med detta längre utan det var dags att testa något annat. Eftersom den gode MC arbetar på Mullvad numera så vore det ju skandalöst att inte testa tjänsten och jag kan säga att jag inte är besviken.
Inte nog med att registreringsprocessen, där man inte skapar ett konto med inloggning och lösenord utan istället får ett ID-nummer som man sedan använder för sin inloggning, är oerhört smidig, prestanda på uppkopplingen kändes också rappare än OVPN. Jag vet inte om det var en placebo-effekt som gjorde sitt, kanske var det den extremt snygga och polerade klienten för MacOS som bidrog till det positiva intrycket.
Sen har vi prisnivån. OVPN kostar 100 kronor per månad om du betalar månadsvis, 49 kronor i månaden om du betalar för ett helt år. Mullvad kostar 50 kronor i månaden, oavsett om du betalar månadsvis, kvartalsvis eller årsvis. Enkelt och bra.
Okej, man får en fräsig t-shirt från OVPN om man betalar för ett helt år, det ska sägas.
OVPN är inte en dålig tjänst, men Mullvad är lite bättre. Åtminstone för mig.
Datormagazin Retro nummer 6 ☍
Det är snart höst (även om man inte kan tro det här i Stockholmsområdet), det är skolstart för barn, ungdomar och vuxna, och det är snart val till kommunfullmäktige, landsting och riksdag
Inget av detta är givetvis viktigt jämfört med det faktum att vi för sjätte året i rad ger oss på att göra ett nummer av Datormagazin Retro – den enda svenska retrotidningen som faktiskt ges ut på papper (bortsett från att tidningen också kan läsas via Readly och de nummer som säljer slut kan man köpa i PDF-format när pappersupplagan är utsåld).
Någon sa vid ett tillfälle till mig att Datormagazin Retro är en av världens största tidningar om retrodatorer – huruvida det är sant eller inte låter jag vara osagt men vi har väldigt roligt när vi gör ett nytt nummer varje år och av läsarnas reaktion att döma har de väldigt roligt när de läser vad vi lyckats knåpa ihop.
I år är det alltså dags för ett sjätte nummer vars innehåll vi sitter och jobbar med nu. Vi har också designat lite nya snygga t-shirts och annat roligt som kan vara kul att klicka hem så bege dig omedelbums till Datormagazins hemsida och boka ditt exemplar. Som vanligt måste vi ha 1000 förbokade nummer för att kalkylen ska gå ihop och jag hoppas du är med på denna resa även i år!
Om du råkar befinna dig i Stockholmsområdet kan jag också rekommendera att du besöker Commodoreträffen 2022 den 26-28 augusti där jag kommer befinna mig i egenskap av redaktör för Datormagazin Retro. Jag kommer även passa på att sälja och/eller ge bort motsvarande fyra flyttkartonger med retrosaker så kom gärna och säg hej!
Saablar ☍
Det är aldrig försent att erkänna att man har gjort fel. Det är åtminstone min syn på saken. Efter att ha blivit med BMW i maj förra året så tänkte jag att det ju var trevligt och flera vänner gav sitt bifall, vilket av någon anledning är viktigt när man köper bil. Även om jag trivts med min lilla BMW 320d så har det varit saker som skavt med den. För det första sitter jag inte särskilt bra i den – bilen har skålade sportstolar och jag borde ju fattat att dessa stolar i kombination med min lekamen inte skulle fungera så bra.
För det andra är det dyrt att äga en BMW. Min bil är inte på något sätt en lyxbil, långt därifrån, men det räcker med att det sitter en BMW-logga på motorhuven så kostar försäkringen… rejält. För det tredje är det närmast ohållbart att köra dieselbil nu för tiden, även om min lilla “beamer” sällan drog över 0,6 liter per mil.
Så jag bestämde mig för att kapa mina rejält bilkostnader och samtidigt köpa något som jag satt bra i, som jag gillar och trivs med. Nej, det blev ingen Volvo (även om det låg i farans riktning) – det blev en Saab 9-5 Vector 2,0t “BioPower” från 2007 med knappt 14000 mil på klockan.
I skrivande stund har jag inte fått bilen ännu då den är på omlackering (den skarpögde noterar den blå tejpbiten vid bakdörren) och byte av backsensorer (vilket bilfirman bekostar). Efter en rejäl provkörning kände jag mig nämligen… hemma. Plånboken klagade inte heller – skatten är hälften av vad min BMW ligger på, förbrukningen mätte jag upp till 0,8-0,9 vilket får anses vara acceptabelt för en bensinbil i den där storleken och försäkringskostnaden är mer än hälften av vad tysken kostade varje månad. Stolarna är stora, pösiga skinnfåtöljer, skuffen bak är rymlig nog och åtminstone ena sonen gav sitt omedelbara bifall.
Den andre sonen trodde först det var en Ford och blev väldigt upprörd på sin pappa men efter en stunds förklarande blev han lugn och gav sitt gillande. Ena dottern, som dessutom är bilmekaniker, trodde jag var helt från vettet men hennes kollegor tyckte jag gjort ett bra val och sen var den diskussionen klar. Christian gjorde tummen upp och Victor gladdes åt att jag sålt BMW:n så nu har jag väl allt bifall jag behöver ha. Min ömma moder och mormor har båda gett tummen upp då de hatar att åka BMW eftersom den är så svår att ta sig in i. Jag kan helt klart bekräfta att båda har en poäng där.
Det har också visat sig att Saab 9-5 i sedanmodell har börjat gå upp i värde igen efter några år på dekis. Sannolikt är det “BioPower”-modellerna (det vill säga, de som kan köras på både bensin och etanol, och en sådan som jag köpt) som är populärast då de ligger så lågt i skatt och ändå erbjuder riktigt bra komfort för den prislapp de betingar. Jag lär knappast kunna göra vinst på mitt bilköp, eller ens få pengarna tillbaka men det är kul att hitta en fin bil från ett märke som jag sedan tidigare haft två olika bilar (en 9-5 kombi från 2001 och senare en 9-3 Aero från 2002 om minnet inte sviker alldeles).
Jag har alltid gillat Saab och det känns lite som att komma hem igen efter att ha bott utomlands några år. Med lite massor med tur så är bilen hyfsat problemfri även i framtiden. Nu återstår bara att hitta en modernare bilstereo med Airplay som passar fint i min Saab men det är det ingen panik med.
Installera macOS Monteray i äldre iMac ☍
Jag begåvades ju med en äldre 27" iMac i höstas och efter att ha bytt hårddisk i den så installerades den senaste version av macOS som fungerade på maskinen.
Att denna modell av iMac, en 27"-modell från senare delen av 2013 med en 3,5GHz Core i7-processor med fyra processorkärnor, 16GB internminne och 4GB i grafikminne i grafikkortet av modell GeForce GTX780 M, inte skulle stödja macOS Monterey, som i skrivande stund är den senaste versionen av macOS som släppts i skarp version, kändes således lite fånigt. I synnerhet med tanke på den fantastiska skärm som sitter i datorn. Så jag bestämde mig för att göra något åt saken.
Det finns nämligen massor med knepiga och omständiga metoder för att få detta att fungera, eller så finns det en väldigt enkel dito. Jag valde den senare metoden.
Den metoden bygger på en programvara som heter OpenCore, och det hela är som tidigare nämnts vansinnigt enkelt.
Börja med besöka projektets hemsida (länk ovan) och kontrollera om den Mac-modell du vill installera något nytt och fint på kommer stödja det.
Om du konstaterar att så är fallet kan du gå vidare med att ladda ned programvaran, OpenCore.
Starta denna programvara och du kommer mötas av en meny som ser ut ungefär som den ovan. Kolla så programvaran har identifierat din Macmodell korrekt. Om allt ser bra ut så klickar du sedan på “Create macOS Installer” och sedan klickar du på “Reload with all installers” för att se alla installationsfiler som finns att ladda ned hos Apple.
Välj den senaste versionen av Monterey som är stabil. I mitt fall valde jag 12.4. Filen ska sedan laddas ned och verifieras efter nedladdning vilket kan ta en stund.
Därefter är det dags att välja den version av macOS du just laddat ner och skriva den till USB-minnet. Detta tar också en ganska lång stund. För detta behöver du ha ett USB-minne på 16GB eller mer som är felfritt så se till att du har det innan du drar igång denna process.
När detta är klart väljer du till sist “Build and install OpenCore” i menyn för OpenCore-applikationen. Välj slutligen att skriva OpenCore till USB-minnet du just skapat.
När detta är klart kan du starta om din Mac. Håll nere alt-tangenten när datorn startar upp så du får upp menyn med vilka volymer du kan starta datorn från.
Välj den som heter “EFI Boot” och starta från den. Därefter får du frågan igenom vilken volym du vill starta ifrån, då väljer du “Install macOS Monterey” och kör igenom installationen som vanligt.
När installationen är klar och din Mac startar om ska du låta USB-minnet sitta i. När du slutfört installationen och loggat in startar du OpenCore-applikationen igen och kör “Build and install OpenCore” ännu en gång men denna gång skriver du programvaran till din interna hårddisk som du startar macOS Monterey från. När detta är klart kan du ta ut USB-minnet från din Mac och nu kommer den starta som vanligt igen.
Det kan vara värt att notera att om du installerar en uppgradering av macOS Monterey så kan du behöva installera OpenCore på hårddisken ännu en gång för att kunna starta din dator då uppgraderingen sannolikt skrivit över de filer som OpenCore-patchningen lagt in innan installation.
Hur fungerar det i praktiken då? Jag ska inte ljuga och säga att denna iMac är lika snabbt som en modernare modell av senaste generation med M1-processorn för det är det inte… åtminstone inte jämfört med min Mac mini M1, men det är i allra högsta grad användbart och skulle jag av någon anledning tvingas använda denna iMac som min primära dator så skulle jag inte ha något problem med det över huvudtaget. Visst, man får en liten “chock” emellanåt när fläkten varvar upp (det är ju inget man är direkt van vid från att ha en M1-baserad dator) men annars är det faktiskt trevligt att köra macOS Monterey på denna iMac.
I bilden ovan tittar jag på en korrekt Youtube-video i 1080p-upplösning och inga fläktar drar igång i datorn över huvudtaget. Faktum är att de få gånger som fläktarna gör sig påminda är när man gör något riktigt elakt mot datorn i fråga eller, som i mitt fall, när Spotlight ska indexera om hela hårddisken i datorn och man samtidigt sätter igång och synkronisera ned över 45000 bilder i Photos och lite annat roligt.
Givetvis kommer ju en dag då en äldre iMac av det här slaget inte längre är användbar, det vill säga då Apple förklarar x86-arkitekturen död och begraven vad macOS anbelangar, men tills dess kommer jag njuta av denna iMac lite till. Har du en äldre Mac så föreslår jag att du testar detta – det är vänligt mot både miljön och din plånbok, även om en x86-baserad Mac drar lite mer el än en ARM-baserad dito.
Proxmox-kluster på Raspberry Pi del 4: vad som inte fungerar ☍
I mina tidigare texter om mitt Pimox-kluster (del 1 ,del 2 och del 3) har jag konstaterat att det mesta faktiskt fungerar riktigt bra. Det finns dock saker som inte fungerar och det är väl inte mer än rätt att ta upp dessa i en text till.
Det första är vilka operativsystem som inte fungerar i Pimox. Åtminstone inte just nu.
Eftersom detta är en portering av x86-versionen av Proxmox som sedan körs på ARM64-artkitekturen ställer det till det en del. Exempelvis fungerar ingenting som har med IDE eller SATA att göra i de virtuella maskinerna vilket gör att vissa operativsystem vägrar låta sig installeras. Det finns exempelvis speciella versioner av FreeBSD för Raspberry Pi-plattformen men de går inte att installera FreeBSD från till en virtuell maskin under Pimox. Den “vanliga” ARM64-varianten av FreeBSD låter sig inte heller installeras, och det av en ganska irriterande anledning: CD/DVD-ROM-spelare (fysiska eller virtuella) som ansluts med SCSI kan inte starta upp installationsprogrammet eller installera FreeBSD på ARM64-plattformen. Endast IDE eller SATA stöds. Detta upptäckte jag dessutom efter att ha lagt till en serieport till en virtuell FreeBSD-maskin och sedan anslutit till denna serieport via kommandot qm terminal id-nummer (där id-nummer är numret på den virtuella maskin som du försöker installera FreeBSD på).
Jag testade också att installera FreeBSD på en äldre Raspberry Pi 3, vilket stöds av operativsystemet, och efter en första omstart efter att ha installerat alla uppgraderingar så ville inte operativsystet boota upp igen. Till det var det oerhört långsamt (långsammare än Linux på samma hårdvara) så jag kan (kanske orättvist) bara utgå från att gänget bakom FreeBSD fortfarnade har en del jobb att göra på denna plattform.
OpenBSD finns även det för ARM64. Det finns en större chans för att detta kan fungera men jag är inte överdrivet hoppfull. Tyvärr finns ingen ISO-distribution av ARM64-versionen av OpenBSD utan de distribueras endast i en .img-fil vilken säkert går att konvertera till motsvarande fil i ISO-format men jag har inte funderat närmare på det eftersom jag inte är överdrivet förtjust i OpenBSD. Jag har också funderat på att installera Windows 10 för ARM men inser snabbt att den skulle kräva på tok för mycket minne och andra resurser för att köra i ett Pimox-kluster. Windows Server för ARM har till och från kunnat laddas ned från Microsoft men just nu går det inte att få fatt på och jag vet i ärlighetens namn inte vad jag skulle med det till – det vore trevligt att köra Active Directory för alla datorerna här hemma men det är ju verkligen inte nödvändigt. Kanske skulle jag testa att sätta upp det med Samba 4?
Det andra är som inte fungerar är en, kanske, mer allvarlig historia: livemigreringar.
För att vara tydlig: livemigreringar fungerar om du är beredd att i princip grilla SD-kortet som sitter i respektive Raspberry Pi. När en livemigrering av en virtuell maskin görs mellan två noder så skrivs data temporärt på den lokala lagringen i respektive Proxmox-maskin. Jag ville inte att livemigreringen skulle göra det.
Jag ville inte att Proxmox skulle röra SD-kortet i varje Raspberry Pi över huvudtaget varför jag helt sonika slog av SD-kortets funktion i Proxmox. Detta gör att alla virtuella maskiner fungerar utmärkt, och migrering av virtuella maskiner går utmärkt om de är avstängda, men att göra migreringen medan en virtuell maskin är igång fungerar inte. Det gör mig egentligen ingenting men det kan vara bra att veta.
Det är säkerligen fullt möjligt att koppla på en USB-ansluten hårddisk eller USB-ansluten sticka som man lägger /var/lib/vz på, men jag har inte orkat tänka mer på saken.
En annan sak som inte fungerar är att slå på hotplug (lägga till eller ta bort) av minne och/ eller processorer. Koden i KVM och därmed Proxmox tycks vara anpassad för x86-arkitekturen.
Som bilden högst upp i denna bloggpost visar så sitter det USB-minnen i varje Raspberry Pi numera. Dessa är formatterade med ext4 och hanterar enbart loggfilerna och är monterade under /var/log och det gör ingenting om USB-minnena går sönder. De sitter enkom där för att minimera skrivningarna till SD-korten på varje Raspberry Pi.
Jag kommer uppdatera denna text vartefter mer saker dyker upp som kan vara värda att hålla koll på – du får gärna titta till den då och då om du som jag experimenterar med Pimox i ett kluster.
