Vilken skillnad åtta år gör

Det har visat sig att jag har en liten samling med iPod:s. Den har inte skapats med “flit” utan det har liksom “bara blivit så”, det vill säga, familjemedlemmar återlämnar dem när de hittar dem i lådor och tänker “den här vill Jocke säkert ha tillbaka!”. När jag säger liten samling så menar jag liten, det är endast tre stycken i dagsläget: en iPod från 2001 (som fortfarande fungerar), en iPod nano (sjunde generationen) från 2010 och den senaste som anslutit till samlingen: en iPod nano (sjätte generationen) från 2009.

Den nyare iPod nanon fick min yngsta dotter i julklapp, komplett med ett armband (detta var före Apple Watch, kids…) och eftersom dess GUI kunde roteras så kunde man faktiskt använda den just som ett armbandsur. Rätt kul faktiskt.

Den något äldre fick min mamma i julklapp för 14 år sen. Jag är rätt säker på att hon i princip aldrig använt den för den är verkligen i nyskick, det är inte en repa på den och om det inte vore för att hon tappat bort laddsladden så (min ligger i en låda i förrådet någonstans…) så hade jag startat den direkt. Min gamla iPod från 2001 fungerar fortfarande, för övrigt, och jag har både Firewire 400-kabel och laddare med Firewire 400-uttaget, så den har jag tagit fram och lekt lite med emellanåt.

Det som slog mig är hur rasande snabbt utvecklingen gick hos Apple under de som jag brukar kalla “gyllene åren”. Det 2001 till 2010, då inget tycktes omöjligt, då de gick från iPod till iPhone, då datorerna blev snabbare och tunnare varje år och Apples produktdesign liknade verkligen ingenting.

Åtta år är en lång tid, ja - men att gå ifrån en enhet med en fem gigabyte hårddisk somn är lika tjock som en kortlek till en enhet som är så tunn så man nästan tappar bort den, som dessutom innehåller både 16 gigabyte lagring (flash-baserad, givetvis) och en kamera, ocn en färgskärm…

Resten av industrin stod mest och gapade. Kineserna försökte kopiera Apple senare när de upptäckte att det här med snygga telefoner med touchskärm var något värt att kopiera, men iPod hade ingen som helst konkurrens på marknaden. Det var produkten som var värd att äga, det var produkten alla ville ha, oavsett om de hatade Apple eller inte.