En liten dator

Jag hade inte tänkt skaffa en bärbar Mac igen, och jag hade definitivt inte tänkt skaffa en bärbar Mac med en Intel-processor, med det ökända Fjärilstangentbordet, med en ynka USB-C-port och med en prestanda som får en Amiga 500 att framstå som blixtrande.

Ändå köpte jag en begagnad sådan. Låt gå att prislappen var obcent bra, att tangentbord och batteriet är nyligen servat på datorn i fråga och att det är den första 12-tums Mac jag köpt sedan 12-tumsmodellen av Powerbook G4. Faktum är att jag skriver denna text på just en sådan maskin: en tolv tum stor Macbook från 2017 med åtta gigabyte internminne, 256 gigabyte SSD-lagring och ett helt fungerande tangentbord och ett fräsch batteri. Jag behövde en nyare bärbar Mac och i takt med att jag lever mer och mer av mitt liv i Apples infrastruktur så blev det svårare och svårare att använda en Linux-baserad laptop i ett sådant arbetsflöde, så det blev en fyra år gammal Macbook. Lite, eller kanske inte ens något av vad jag skriver i denna text lär vara nyheter för någon vad det gäller rena fakta om datorn i fråga, men reflektionerna jag gör kanske är av intresse ifall du, som jag, tänker att detta kan vara ett intressant alternativ om du ska köpa en bärbar dator.

För att få det uppenbara ur vägen: att inte fler huvuden rullade internt på Apple över den kollektiva härdsmälta som är fjärilstangentbordet är för mig ett mysterium. Det är helt enkelt så jävla dåligt, och jag förväntar mig att det finns massor av användare som inte håller med mig i denna fråga men för mig är perioden 2016 – 2020 (cirka) fyra år av hur Apple i praktiken försökte ta livet av sina bärbara datorer över snyggare design framför funktion, eller till förmån för iPad. Om det inte är en pricksäker definition av kollektiv galenskap, omvärldens protester till trots, så vet jag inte vad som kan fungera som en bättre varning än denna.

Detta är en laptop som Fredrik älskar, och som jag skojat med honom för genom åren. Det är inte en snabb laptop, det är inte en perfekt laptop heller (främst på grund av tangentbordet men också den oerhört långsamma processorn) men tack vare dess tillkortakommanden har den också en svårslagen charm: den väger som en norrländsk brakskit och och har sin processor till trots inte helt usel batteriprestanda. Lagringen är så snabb som den behöver vara och retina-skärmen skäms verkligen inte för sig. Det är, enkelt uttryckt, en djävligt läcker liten bärbar dator som har en del tillkortakommanden, precis som så många andra små bärbara datorer genom tiderna. Ett exempel på det är en laptop från Toshiba jag hade som arbetsdator på ett jobb runt 2002-2003 som var så tunn som en PC-laptop kunde bli på den tiden. Den var också oerhört långsam, blev oerhört varm och tangentbordet var en ren katastrof. Men tunn var den, och det var väl det enda som räknades?

Åter till min Macbook. Jag har installerat Xcode, Ruby, med mera på denna dator och snabbt går det inte men det gör det heller inte att skriva denna text på grund av det kalkonaktiga tangentbordet. Datorns storlek och egenskaper i stort gör dock dess tillkortakommanden att paketet som helhet är acceptabelt. Jag behövde en lätt liten laptop som kör Macos som jag kan arbeta via när jag behöver det. I övrigt använder jag min Mac mini till allt och där kan jag garantera att varken prestanda, skärm eller tangentbord är ett problem.

EN port. Just det. En enda port, utöver hörlursuttaget, är vad som erbjuds. Det är rent ut sagt vansinne, men det får man leva med om man är beredd att ha ett ultralätt, ultraportabelt litet paket som är Macbook. Varför Apple inte tog chansen och återlanserade denna modell med en M1-processor är bortom allt förstånd enligt mig, för en dator i den här storleken är som gjord för att ha den processorn under skalet och inte en Intel-processor som får en gravid säl att framstå som snabb när den hasar sig över is och snö.

På något underligt sätt tycker jag ändå om den här datorn. Jag kommer inte använda den ofta, men när jag väl behöver den så vet jag att den kommer finnas där, alldeles redo och uppsynkad med min information som allt skyfflas via iCloud eller Nextcloud. Det räcker bra för mig, även om ett USB-A-uttag utan att behöva gå via en dongel hade varit oerhört användbart om man är ute i fält och behöver koppla upp en nollmodemkabel till en switch… inte för att det händer så ofta men man vet ju aldrig.

Jag tror jag förstår Fredriks kärlek till denna dator ännu bättre nu. Den är skitsnygg, den är smidig och lätt och sina tillkortakommanden till trots så tror jag nog jag kan lära mig att gilla den.

Precis som allt som är värt att tycka om.