Joakim Melin
RAM- och CPU-hotplug i Linux under Proxmox ⚓
Det fanns en tid då man var tvungen att ägna sig åt en del voodoo för att kunna lägga till mer internminne eller processorkärnor i en virtuell Linuxserver under drift, det vill säga, utan att stänga av eller starta om den virtuella Linuxservern.
Åtminstone om man inte använde VMware ESXi som hypervisor. Då fungerade det riktigt bra för det mesta.
Körde man Proxmox så var det inte enkelt. Alls. Men numera visar det sig att något hänt för det bara fungerar och detta är knappast något vi kan tacka de som skriver dokumentationen om detta hos Proxmox eftersom de i sedvanlig ordning gör det väldigt omständigt för sig.
Värt att notera är att detta tips även gäller virtuella Windowsdatorer. Det är också värt att notera att detta kräver en hyfsat modern Linuxkärna. Jag har testat detta med Rocky Linux 8 och version 4.18.0-553.33.1 av Linuxkärnan så väl som Ubuntu Server 24.04.2 LTS med version 6.8.0-57 av Linuxkärnan. Äldre grejer än så kan jag inte garantera kommer fungera. När det gäller Windows Server ska åtminstone Windows Server 2012 R2 och senare fungera utan problem.
Det första du ska göra är att stänga av den virtuella server du vill aktivera hotplug av internminne och processorer på. Detta beroende på att Proxmox inte kan aktivera detta medan den virtuella servern är igång. Ja, det är 2025 och det borde inte vara så men så är det.
Därefter går du in i hårdvaruinställningarna för din virtuella server och dubbelklickar på raden som heter “Processors”. I den dialogruta som dyker upp klickar du därefter på “Advanced”.
Klicka därefter i rutan bredvid texten “Enable NUMA”.
Nästa steg är att gå in i “Options”-inställningarna på samma virtuella server. Leta upp raden döpt “Hotplug” och dubbelklicka på den.
Klicka i checkboxarna bredvid texten “Memory” och “CPU”.
Därefter kan du starta den virtuella servern igen.
Bilden nedan visar hur en server först hade 3.1GB ledigt minne och efter att jag lagt till en gigabyte till hade 4.1GB ledigt minne, och detta utan någon omstart eller annat trix för att få operativsystemet att känna av att mer minne lagts till.
Kanske är detta inte nyheter för någon annan än mig men jag tänkte att det kunde vara värt att tipsa om.
Dags för en ny ryggsäck ⚓
Foto: Thule
Med ett nytt jobb kommer en ny ryggsäck. Trodde jag iallafall. På mitt nya jobb visade det sig att vi istället utrustas med små behändiga datorväskor. Inte särskilt praktiskt om man vill bära med sig något mer, exempelvis en matlåda eller en bok, men elegant och smidigt om man inte bär med sig något annat över huvudtaget.
Jag rotade fram min Ally Capellino AO som visade sig fortfarande hålla måttet på alla sätt förutom ett: den är inte särskilt ergonomisk, och av någon anledning lyckas jag alltid sopa ur mina Airpods ur öronen när jag ska ta av eller på väskan.
Jag började inventera mitt ryggsäcksförråd och insåg strax att jag inte äger en enda ryggsäck längre, bortsett från den ~40 liter stora arméryggsäck jag bär hem mat från affären i. Den får ju, om man ska vara helt ärlig, anses vara en aning opraktisk om man ska pendla till och från jobbet, varför det var dags att bita i det sura äpplet och skaffa sig en ny mer lämplig ryggsäck.
Jag frågade Mastodon om hjälp och angav ett par grundparametrar: lagom rymlig för en 14"-15" stor dator, en matlåda, kanske ett mindre ombyte av kläder och en necessär när jag sover borta en natt, och gärna plats för en bok. Ergonomi är betydligt viktigare än utseende.
Jag fick massor med bra förslag men den väska jag fastnade för till slut är en Subterra 2 från Thule. Den rymmer 21 liter, finns i tre färger, “Vetiver gray”, svart och “Dark slate”. Jag valde den sistnämnda.
Foto: Thule
Det är en bekväm ryggsäck detta. Det jag gillar med den är att alla förvaringsfack bortsett från de på utanpåliggande flaskhållarna är på insidan. Jag gillar också att inga fack är åtkomliga på framsidan utan det är två dragkedjor högst upp på väskan för att komma åt precis allt. Jag gillar också att det finns en “säkerhetsficka” som är på väskans baksida, mot ryggen, där man kan exempelvis stoppa in viktiga resepapper och annat som garanterat inte ska vara enkla att komma åt. Facken är också vadderade och det känns tryggt att skicka ner en iPad eller Macbook i denna ryggsäck.
Jag gillar att detta är en svensk ryggsäck. Låt gå att den fraktades hit från Polen men detta känns åtminstone som en svensk produkt. Tydligen ska den vara snäll mot miljön också, och för dryga 1500 kronor hoppas jag att den håller minst lika länge som min 14 år gamla Ally Capellino AO.
Att ramla ur det digitala samhället ⚓
Du vet när du köpt den där nya mobiltelefonen du varit så sugen på? Du gör en överföring mellan din gamla iPhone och din nya iPhone, allt bara fungerar. Eftersom din gamla iPhone inte ska användas mer så raderar du den av bara farten.
Sen inser du att du ju hade eSim i din gamla iPhone. Inga problem - bara att logga in hos mobiloperatören och hämta ut ett nytt. Men det kräver att du har BankID, och det följer inte med i överföringen mellan gammal telefon och ny.
Inga problem - du loggar in på din bank med din koddosa och beställer ett nytt BankID. Det är dock inte lika enkelt som förr - nu krävs en legitimering för att få ett nytt BankID, och av någon outgrunderlig anledning duger det inte med körkort utan det krävs ett nationellt ID-kort eller ett pass. Du rotar fram passet, börjar scanna in det och inser sedan att ditt pass gått ut.
Inga problem - du surfar till Polisens hemsida och ska göra en tidsbokning för att skaffa nytt pass. Vilket kräver BankID.
Precis där befann jag mig för några timmar sedan.
För det första - ja, jag är ett klantarsle i det att jag borde ha hejdat mig innan jag raderade min gamla telefon. Jag borde ha haft koll på att jag hade eSim i den gamla telefonen och jag borde nog ha snappat upp någonstans att utställande av ett nytt BankID kräver en form av legitimation. Jag borde definitivt också haft koll på att mitt pass gick ut för åtta månader sen men jag lämnar ju ogärna landet numera…
Sen ska vi inte prata om hur man sitter där och känner sig lagom handfallen när ens iCloud-lösenord är 63 tecken långt och givetvis omöjligt att memorera, när lösenordet till min Bitwarden-server är betydligt längre än så och jag kan inte komma åt några som helst lösenord förrän jag fått igång Bitwarden i telefonen. Det löste sig det också, genom att göra en anteckning med lösenordet i min Mac och sen skicka över anteckningen med Airdrop till telefonen.
Hur som helst - saker och ting börjar lösa sig. Sakta.
Jag kunde göra tidsbokningen hos Polisen för ett nytt pass genom att min son använde sitt BankID för att identifera sig. En tur till Norrtälje senare och 500 kronor lättare är passet beställt. Jag kontaktade min operatör, förklarade problemet och bad dem maila mig en QR-kod för ett eSim, men det si det går inte alls - det måste skickas ut på papper om jag inte kan logga in i deras kundportal och hämta ut en. Mummel. Hur som helst landar det i min brevlåda om några dagar, lovade de.
Jag skrev ju tidigare om min önskan att slippa bära med mig en plånbok och ironiskt nog är det samma plånbok med sina gamla plastkort som räddat mig för utan internetanslutning i telefonen finns inget Apple Pay.
Det är lite skrämmande hur snabbt man kan ramla ur det digitala samhället - hur oerhört beroende vi är av BankID i princip allt vi gör numera. Utan en giltlig legitimation, utan en mobiltelefon och utan en bank som kan ställa ut BankID åt dig är man i praktiken exkluderad från samhället. Visst, mycket går ju att göra ändå, men det är så oändligt mycket mer komplicerat än annars.
Jag är bara 51 år gammal, och jag inbillar mig att jag fortfarande hänger med i tekniksvängen hyfsat. Att mina föräldrar, båda runt 70, inte längre riktigt hänger med i allt som förändras förstår jag. Kanske är det så att i det nya digitala Sverige räknas inte den äldre generationen?
Från .mp3 till ringsignal i din iPhone ⚓
Apple gör väldigt lite för att dölja att de helst ser att du köper roliga ringsignaler via iTunes. Jag har dock inget större intresse av att fylla deras redan överfulla kassakistor ytterligare så jag bestämde mig för att ta en MP3-fil och göra en ringsignal av den.
Problemet är bara: hur?
Det finns gott om guider som beskriver detta. Här är min, och förhoppningsvis är den enkel att följa. Om inte, säg gärna till.
Denna guide bygger på att du har en del saker installerat och inte är rädd för att öppna Text-TV-applikationen (aka Terminalen) på din Mac.
Du behöver ha ffmpeg och yt-dlp installerat och du installerar dem enkelt genom att använda Homebrew vilket i mitt tycke borde finnas på varje Mac som tillhör en hyfsat respektabel hacker. Du behöver också ha Garageband installerat på din Mac och på din iPhone och ett sätt att transportera filer mellan de två. iCloud drive rekommenderas.
Det börjar med att du ska hitta din ringsignal. Kanske har du samplat något själv, eller hittat en MP3-fil någonstans. I mitt fall hittade jag en ringsignal jag gillade via Youtube. Ja, det är en 30 sekunder lång del från en rätt känd låt av ett väldigt känt rockband som dessutom Apple använde när de gjorde reklam för iMac i slutet på 90-talet. Jag drog ned videoklippet från Youtube och strippade samtidigt bort videomaterialet:
yt-dlp -x "URL_TILL_MATERIALET_DU_VILL_LADDA_NED"
Du kommer då ha en fil som heter filnamn.opus. Du konverterar den nu till .mp3-formatet med följande kommando:
ffmpeg -i filnamn.opus filnamn.mp3
Nu har du en fil som heter filnamn.mp3. Dags att starta Garageband på din Mac.
Skapa en tom låt, dra in .mp3-filen till ett tomt spår i Garageband och sedan är det bara att spara projektet i din iCloud drive. Notera att du inte bara kan spara projektet, du måste välja att dela det som ett projekt för Garageband för iOS. Se till att filen du sparat på din mac heter projektnamn.band där “projektnamn” är vad du döpte filen till.
Därefter är det dags att öppna Garageband på din iPhone. Välj där att du vill öppna ett projekt och leta fram det i iCloud drive. Öppna projektet i Garageband för iOS och spara sedan ned det igen utan några ändringar. Välj sedan att du ska öppna en fil igen, leta upp samma fil du öppnade nyss, håll fingret nedtryckt några sekunder tills denna meny kommer upp:
Välj därefter “Share”.
Välj “Ringtone”.
Är ljudklippet för långt kommer det trimmas ned till 30 sekunder eftersom det är den maximala längden för en ringsignal i en iPhone.
Döp mästerverket till något trevligt.
Välj sedan vad du vill använda ljudet till. Ska det vara en ringsignal, eller ett notifieringsljud?
Här kan du välja om du exempelvis vill koppla ringsignalen till en viss kontakt i adressboken.
Det var det hela. Vill du göra fler ringsignaler? Bara att börja om från början.
Lycka till!
Att handla från Ali Express ⚓
Som tidigare nämnts är det ganska roligt att köpa halvgalna grejer till låga priser från Ali Express. Men ibland dyker det faktiskt upp grejer som man bara måste slå till på för att det helt enkelt är en bra deal. Som ett paket med moderkort, 16GB RAM och en Xeon E5 2680 V4-processor för strax över 800 kronor inklusive frakt.
Jag slog till. Detta är alltså en processor som kostade över 1700 dollar ny när den lanserades 2016 så ja, det är en nio år gammal processorkonstruktion men det är också en processorkonstruktion med 14 processorkärnor, 28 trådar och en basfrekvens på 2,4Ghz som klockas upp till 3,3Ghz vid behov. Det är med andra ord inte en helt usel processor att exempelvis köra en Proxmox-server på vilket var mitt mål. Moderkortet var inte dumt det heller - fyra platser för minnen vilket ger maximalt 128 gigabyte internminne, en M.2-plats för lagring, en 16x PCI-Express-plats för min hårddiskkontroller, och så vidare.
Det var bara ett problem: moderkortet leverades inte i fungerande skick.
Som bilden ovan visar så är ATX-kontakten nere i högra hörnet inte monterad rakt. Min första reaktion var att det var ett underligt sätt att montera den kontakten men att det kanske var något nytt (jag bygger inte datorer så ofta…). Bilden ovan visar också att jag ännu inte hade anslutit någon av strömsladdarna till ATX-kontakterna på moderkortet. Snart hade jag gjort det och konstaterade att jag inte fick någon bild på skärmen när jag startade datorn. Jag testade att ta bort saker, flytta om minnen och till slut så monterade jag ur moderkortet för att kolla så inget på undersidan kortslöt det.
Det är då jag ser att kontakten sitter snett på allvar. Den sitter för övrigt inte fast heller:
Vid det här laget tar nyfikenheten över och jag tar loss kontakten helt vilket inte krävde överdrivet med handkraft. Då syns det tydligt att detta är ett tillverkningsfel - samtliga stift i kontakten har sannolikt aldrig varit fastlödda ordentligt utan endast de fyra främre stiften har anslutits korrekt:
Det är bara en sak att göra: jag reklamerar moderkortet till ALI Express och ber dem skicka ett nytt. Svaret blev dock inte vad jag hade förväntat mig:
Jag har i skrivande stund laddat upp filmen ni ser ovan plus alla andra bilder som finns i denna text för att visa för dem att de har fel i sin bedömning. De har erbjudit mig att skicka tillbaka hela paketet till Kina, något jag inte vill göra eftersom jag ju vill använda processorn och minnet som jag redan betalt för. Dessutom tvingas jag då betala portot själv och det lär inte bli gratis direkt.
Jag uppdaterar denna text när jag har något nytt att berätta, men tills vidare är mitt enda framtida spår att ta fram lödkolven och löda fast en ny kontakt själv.
Uppdatering
Efter lite bråkande med Ali Express betalade de tillbaka kostnaden för moderkortet och min kontakt anlände med posten samma dag. Jag satte mig sedan ned med min lödstation och började löda loss resterna av den gamla kontakten och därefter löda dit den nya. Mina kunskaper inom konsten att hantera en lödkolv och lödtenn är verkligen inte något att skryta om och vid fler än ett tillfälle var jag övertygad om att jag hade skadat moderkortet permanent.
Till min förvåning fungerade moderkortet nu utmärkt! Huruvida jag behöver alla dessa CPU-kärnor återstår väl att se men min plan är att köpa ett likadant paket till från Ali Express och med lite mer minne bygga en större server för Proxmox.
Men det får bli ett senare projekt - nu ska jag sätta mig och spela Sim City ett par timmar till.
© 2000 - 2025 Joakim Melin.
