Hejdå plånbok? ☍

En dag öppnar jag brevlådan och hämtar posten. I brevlådan ligger också min plånbok. Det visade sig att jag tappat den utanför ytterdörren. Inget kort blev stulet, “skimmat” eller på annat sätt utsatt för någon form av rövarskap, men jag spärrade betalkorten och beställde nya ändå.

Det hela fick mig att börja fundera: måste jag ens ha en plånbok med mig egentligen?

100 procent av mina betalningar i butiker gör jag med Apple Pay numera, i första hand via min Apple Watch och i andra hand med telefonen. Utöver det tankar jag med medlemskortet hos Preem. Det är allt.

Körkortet kommer jag inte från, så enkelt är det. Vågar man ge sig iväg på en resa till exempelvis norrland utan ett betalkort? Betalkorten fungerar ju ändå inte om en betalterminal inte får kontakt med banken, så problemet skulle vara samma om jag försökte betala med Apple Pay och betalterminalen är nere.

Målet är helt enkelt detta: En så tunn och lätt plånbok som möjligt med ett körkort i. Det är allt. Men det kommer ta tid att komma dit, för bensinbolaget jag tankar hos, Preem, har inget stöd för Apple Pay. Inte ens deras variant med Mastercard kopplat till sig kan läggas till i Apple Pay (en lista med alla banker och kort som fungerar finns här). Faktum är att inget av bensinbolagen i Sverige stöds, enligt Apples lista. När jag börjar gräva vidare så hittar jag dock lite andra uppgifter. Circle K har exempelvis stöd för Apple Pay via sitt “CIrcle K Extra Mastercard”, men det låter inte helt enkelt att använda:

Du kan koppla ditt Circle K EXTRA Mastercard till Apple- och Samsung Pay. När du adderar ditt Circle K EXTRA Mastercard i Apple- eller Samsung Pay får kortet ett digitalt kortnummer. För att rabatt och bonus ska genereras på dina köp så ska ditt digitala kort med kortnummer läggas till på ditt EXTRA konto. Det kan du antingen göra med hjälp av vår stationspersonal i kassan eller i betalningsterminalen vid pump. Det går inte lägga till det digitala kortnumret som genereras i Apple- eller Samsung Pay via vår hemsida eller app.

Shell erbjuder också möjlighet att tanka via Apple Pay med deras kundkort via ST1-applikationen.

OKQ8 erbjuder inga funktioner av det här slaget:

Kan jag koppla mitt medlemskap till Apple Pay?​

Ja, det går bra. Tänk på att kortet i telefonen behöver kopplas separat, det räcker inte att det fysiska kortet som är inlagt i Apple Pay är kopplat.​

Med andra ord: betala med ditt vanliga betalkort via Apple Pay och koppla detta till ditt OKQ8-medlemsskap.

MIn strävan att bli helt plånbokslös är alltså en bit bort. Körtkortet måste alltid med, åtminstone om du framför ett motorfordon som kräver körkort eller om du ska hämta ut ett paket och inte kan identifiera dig med Bank ID.

Skulle jag skulle antingen betala för min tankning med mitt vanliga betalkort eller med ett kreditkort (med en ränta på runt 14-15 procent…) så kan jag göra det idag. Däremot skulle detta kunna bli enklare om jag helt enkelt byter bensinbolag till Shell eller Statoil Cirkle K.

Jag lär återkomma i frågan, som det brukar heta. Att byta bensinbolag är inget man gör i en handvändning.

"Lite nyheter" ☍

Det är inte ofta det händer men denna vecka har jag haft lite mer tid över på kvällarna för diverse hackande. Kanske beror det på att alla hockeymatcher i SHL och Hockeyallsvenskan är pausade på grund av någon turnering i USA.

Hur som helst - tid hade jag så det var dags att tajta upp den här sajten litegrann.

1. Fullständigt RSS-flöde. Numera kan du läsa hela texterna i din RSS-läsare och inte enbart början på dem.

2. Numera listar jag upp till åtta andra texter i slutet på varje text som på ett eller annat sätt är relaterade med den text du just läst. Detta styrs dels via rubrik, dels via innehåll men också genom hur jag taggat varje text. Ja, jag har gått igenom samtliga 313 texter i denna blogg och taggat dem alla.

3. Längst ned i varje text kan du numera se när texten uppdaterades senast. Detta datum kan vara samma som det datum texten publicerades, eller så är det ett datum då texten uppdaterades. Ofta är en uppdatering inget mer än ytterligare korrektur (jag kan upptäcka stavfel i texter jag publicerade för tio år sedan) men ibland kan det vara ett förtydligande eller en rättelse.

4. En sökfunktion har implementerats på test. Hugo (som är CMS:et jag använder för denna blogg) är oerhört bra på många sätt men det har vad jag vet ingen vettig inbyggd sökfunktion. Man får då antingen hacka ihop en egen eller använda någon annan lösning. Jag valde det senare och använder numera DuckDuckGo för att söka i denna sajt. I skrivande stund är sökresultaten vilt varierande men det beror på att Bing (som DuckDuckGo använder som index av någon anledning) inte hade indexerat denna sajt. Det är vad jag förstår under bättring nu - möjligen kommer jag ta bort denna funktion i framtiden eller ersätta den med en bättre sökfunktion, men det får framtiden utvisa.

"Touch Mouse" ☍

Ibland besöker jag olika shoppingsajter som en vanlig man. Ibland har jag vänner som gör det samma. Vi kan väl för sakens skull säga att just en specifik vän har som en liten hobby att tråla igenom AliExpress efter de mest bizarra och osannolika produkter som säljs till minst sagt suspekt lågt pris. En telefon som heter “PHONE 5” och som är en tydlig iPhone 5-kopia med en dåligt “stajlad” version av Android? Köpt!

Givetvis är han också duktig på att ibland lura in mig i såna här “tillfällen”. Senast så dök det upp en trådlös mus som kostar runt 200 kronor. Jag var tvungen att köpa den, enkom för att kunna prata om den i vår lilla podd och också blogga om den här.

Produkten? Ja bilden högst upp har ju redan avslöjat vad det handlar om: en Magic Mouse-kopia. En riktigt usel sådan.

Intressant nog heter den lite olika beroende på var man tittar: på produktens hemsida avbildas musen på en kartong med texten “Magic Mouse” men kartongen man får hem har texten “Touch Mouse”. Produktens namn hos AliExpress är dock For APPLE Original Multi-Touch Surface Magic Mouse For Macbook Pro Air Mini Laptop Tablet PC iPad Bluetooth 5.0 Wireless Mouse. Det liksom rullar av tungan, tycker ni inte?

Sagt och gjort - jag beställde den.

För att undvika eventuella följdfrågor som exempelvis “fattade du inte att det var en billig kopia?” så kan jag meddela att givetvis gjorde jag det - se detta som mitt lilla försök att göra dig och resten av nationen en tjänst.

Efter några veckor landade den på mitt skrivbord och jag packade upp den omedelbums. Det kan vara värt att notera att mitt hem inte är överdrivet dammigt egentligen, men den här lilla musen drar till sig damm som jag vet inte vad - inom några minuter såg den ut så här:

Till en början ser den ut som en svart Magic Mouse. Men när man lyfter den står det klart att den här musen väger 25 procent av vad Apples motsvarighet gör. Det är luft, plast, ett batteri och i övrigt lite elektronik på insidan. Med betoning på lite.

Jämför man de två så ser man att de formmässigt sett är i nästintill identiska. Åtminstone på utsidan.

Undersidan är också en ganska välgjord kopia. Notera att min äldre Magic Mouse använder lightning för laddning medan “Touch Mouse” använder USB-C. Det känns för ett ögonblick som att man är i framtiden!

Fungerar denna kopia då? Jag laddar upp den med en USB-C-kabel, slår på den och sedan funderar jag för ett ögonblick på om jag ens vill ansluta den till min Mac eller inte. En recension på AliExpress hemsida säger dessutom att musen inte ens ska fungera med Mac:

Jag tar det säkra före det osäkra och ansluter den till min Thinkpad som kör Linux. Och jo då - det fungerar väl. Typ. Musens optik har en oerhörd acceleration som jag får justera i inställningarna i Fedora Linux, men det fungerar. Jag försöker sedan använda den till saker som man brukar använda en mus till… ni vet - klicka, scrolla, och så vidare.

Jag gör då misstaget att använda den som en Magic Mouse, det vill säga att försöka scrolla med pekfingret där vänster “musknapp” finns, att försöka swipe:a, zooma, och så vidare. Inget av det fungerar.

I vår podd sa jag att scrollning inte fanns i denna mus över huvudtaget. Det var inte helt sant, för det visar att det faktiskt finns, men det ser jag först när jag brutit upp musen och tittat på insidan. En liten sensor för scrollningen sitter mellan “musknapparna”, där musknapparna i sig egentligen är två små strömbrytare för vänster respektive höger klick. För att aktivera ena eller andra klickar man vänster eller höger och hela ovansidan på musen tvingas då “vrida” sig en aning för att pressa ner musknappen i fråga.

Om klickkänslan i en Magic Mouse är en perfekt avvägd historia så är den samma i piratmusen obefintlig - det är som att klicka med fingret på en bit kartong.

Man kan anta att det suttit folk på Apple i månader och testat varenda klickavstånd, hur det ska låta, och så vidare för att Magic Mouse ska bli perfekt. Kineserna bakom denna billiga kopia har inte brytt sig bortom “klickar den? bra - sälj skiten.”.

Vad får man då för 200 kronor? Svaret är enkelt och tydligt: man får en liten kartong med skit. Men det finns också en liten charm i skitprodukter som denna och om man kan leva med att direkt eller indirekt stödja diktaturens Kina genom ett sånt här köp, eller är på jakt efter en oerhört usel mus, och/eller samtidigt vill ha något att skratta sig hes åt så är For APPLE Original Multi-Touch Surface Magic Mouse For Macbook Pro Air Mini Laptop Tablet PC iPad Bluetooth 5.0 Wireless Mouse ett givet val.

Ni andra ska inte köpa den. Låt bli.

Vilken skillnad åtta år gör ☍

Det har visat sig att jag har en liten samling med iPod:s. Den har inte skapats med “flit” utan det har liksom “bara blivit så”, det vill säga, familjemedlemmar återlämnar dem när de hittar dem i lådor och tänker “den här vill Jocke säkert ha tillbaka!”. När jag säger liten samling så menar jag liten, det är endast tre stycken i dagsläget: en iPod från 2001 (som fortfarande fungerar), en iPod nano (sjunde generationen) från 2010 och den senaste som anslutit till samlingen: en iPod nano (sjätte generationen) från 2009.

Den nyare iPod nanon fick min yngsta dotter i julklapp, komplett med ett armband (detta var före Apple Watch, kids…) och eftersom dess GUI kunde roteras så kunde man faktiskt använda den just som ett armbandsur. Rätt kul faktiskt.

Den något äldre fick min mamma i julklapp för 14 år sen. Jag är rätt säker på att hon i princip aldrig använt den för den är verkligen i nyskick, det är inte en repa på den och om det inte vore för att hon tappat bort laddsladden så (min ligger i en låda i förrådet någonstans…) så hade jag startat den direkt. Min gamla iPod från 2001 fungerar fortfarande, för övrigt, och jag har både Firewire 400-kabel och laddare med Firewire 400-uttaget, så den har jag tagit fram och lekt lite med emellanåt.

Det som slog mig är hur rasande snabbt utvecklingen gick hos Apple under de som jag brukar kalla “gyllene åren”. Det 2001 till 2010, då inget tycktes omöjligt, då de gick från iPod till iPhone, då datorerna blev snabbare och tunnare varje år och Apples produktdesign liknade verkligen ingenting.

Åtta år är en lång tid, ja - men att gå ifrån en enhet med en fem gigabyte hårddisk somn är lika tjock som en kortlek till en enhet som är så tunn så man nästan tappar bort den, som dessutom innehåller både 16 gigabyte lagring (flash-baserad, givetvis) och en kamera, ocn en färgskärm…

Resten av industrin stod mest och gapade. Kineserna försökte kopiera Apple senare när de upptäckte att det här med snygga telefoner med touchskärm var något värt att kopiera, men iPod hade ingen som helst konkurrens på marknaden. Det var produkten som var värd att äga, det var produkten alla ville ha, oavsett om de hatade Apple eller inte.

Mac mini M4 ☍

Så har den äntligen landat på mitt bord. Så mycket är det inte som landat egentligen, åtminstone inte om man ser till volym och vikt. För det är ingen stor dator detta, men den levererar desto mer i form av prestanda.

Kartongen är verkligen inte stor, men den kunde nog varit ännu mindre egentligen för det är kanske 50 procent luft i den:

Apple kanske behöver jobba lite på sin varumärkesstrategi…

Hur som helst, uppackad är den inte stor. Jag placerade den bredvid min Magic Mouse (se första bilden ovan). Direkt är det två saker jag inte gillar: strömknappen på undersidan och ljudutgången på framsidan.

Min tanke är att på sikt montera datorn bakom min 4K-skärm från Dell. Jag behöver ju egentligen inte se den, men samtidigt vill jag ju se på den för den är så sjukt snygg.

Den modell jag köpt är bestyckad med en M4-processor, 32 gigabyte internminne och 256 gigabyte lagring. Den är köpt med förhoppningen att Apple, eller någon tredjepartstillverkare, ska börja erbjuda uppgraderbar lagring till denna dator vilket inte är omöjligt med tanke på att lagringen faktiskt sitter i en liten kortplats och inte är fastlödd på moderkortet som tidigare Mac mini-modeller med M*-processorn.

Med denna dator fick jag också en första möjlighet att bekanta mig med macOS Sequoia som jag aldrig använt tidigare. Den första upplevelsen var väl kanske inte att betrakta som klockren direkt. Löften om “Apple Intelligence” ekar ju väldigt tomt än så länge för oss som bor i Europa.

Att logga in i iCloud och ha ett jättelångt lösenord verkar inte finnas med i Apples sinnesvärld. Det är såna här saker som man efter alla dessa år fortfarande förundras över att Apple inte tänkt på.

Datorn saknar helt “vanliga” USB-portar. Numera är det enbart USB-C-anslutningar som gäller. På framsidan sitter det två stycken USB-C-anslutningar som stödjer USB 3 med en hastighet upp till 10Gbit/s och den nyss nämnda ganska illa placerade hörlursporten. På baksidan sitter det tre USB-C-anslutningar som pratar Thunderbolt 4, USB 4 och Displayport. Strömkontakt, HDMI och gigabit ethernet finns också här och jag är den förste att säga att jag är oerhört tacksam för att Apple lyckas klämma in en transformator i denna oerhört lilla dator och att den inte kräver en extern strömbricka. Den trådlösa kommunikationen är inte mycket att klaga på heller - wifi 6e och bluetooth 5.3 stöds. Det fungerar helt enkelt.

Prestanda

Jag brukar inte ägna mig så mycket åt att mäta diskhastighet eller köra Geekbench på mina datorer. Ett bra test är däremot att spela Sid Meier’s Railroads. Jag skrev detta när jag hade fått min Mac mini M1 för snart fyra år sedan:

Däremot kan jag rapportera att denna dator, med en ARM-processor, klarar av att köra gamla spel för Mac OS som min gamla 15" Macbook Pro med en Core i7-processor i inte kunde köra utan att fläkten gick på absolut högvarv och datorn ändå blev så varm så det kändes som den skulle smälta. En Mac mini med M1-processorn blir inte ens varm. Den blir inte ens ljummen, och då översätter den x86-kod som är oerhört tung för vilken x86-baserad Mac som helst att köra till kod som ARM-arkitekturen förstår.

“Railroads” är nämligen en Windowsapplikation, paketerad i en wrapper som sedan översätter den till kod som en x86-baserad Mac förstår. Genom Rosetta går spelet att köra på ARM-baserade Mac-datorer och precis som med min M1-bestyckade Mac mini så blir min M4-baserade dito inte varm, eller ens i närheten av ljummen. Fläkten hörs inte när jag kör spelet och detta är extra imponerande med tanke på att datorn faktiskt får slita en del när jag kör spelet.

Det är på många sätt svårt att greppa att det gått fyra år sedan Apples ARM-baserade datorer brakade in på marknaden och ställde i princip allt vi visste om datorer, prestanda, batterikapacitet och avsaknaden av ett konstant fläktljud på ända. Apple har itererat sina ARM-baserade processorer, där M2 innehöll steg framåt, M3 tycktes stå och stampa en aning och sedan ett jättekliv igen med M4.

Var framtiden tar vägen vet nog bara Apple men gissningsvis kommer M-serien av processorer att fortsätta skörda sina offer. Intel är ett av dem. Det som saknas är givetvis ännu bättre grafikprestanda för de mer krävande applikationerna men förhoppningsvis har Apple ett svar även på det i framtiden. Tills dess så fortsätter jag njuta av den här datorn - den är inget annat än ett litet tekniskt underverk.