Efter att jag i våras sålde min Volvo XC70 och köpte en BMW 320d har jag saknat en sak: en ljudanslutning till bilstereon via Bluetooth. Jag har tittat på olika lösningar för att komplettera, eller ersätta, den befintliga stereon i bilen men det är både dyrt blir sällan snyggt. De lösningar som inte kostar skjortan baseras på Android och det är en större chans att Miljöpartiet ska låta ett elverk som eldar upp 125000 liter olja om dygnet stå och gå dygnet runt än att jag ska stoppa Android i min bil… eh, just ja.. Miljöpartiet låter ju just det hända. Hur som helst – inget Android i min bil tack så mycket.

…

Det är den där tiden på året då det börjar klia lite i fingrarna: det är dags för ett nytt nummer av Datormagazin Retro. I år satsar vi särskilt på Amiga, Commodore 128 och givetvis Commodore 64. Vi besöker Svenska Commodore-klubben, tittar mer på svenska BBS:er och får utstå spott och spe från Brad S. Bland annat.

Boka ditt nummer nu! Det finns som vanligt riktigt trevliga paket att välja mellan och årets 1337-paket är särskilt läckert.

…

Homepod är, som jag tidigare nämnt, underbara. Ljudet är fantastiskt, de är sjukt snygga att titta på och integrationen med Apple TV 4K är för det mesta riktigt bra. I och med uppgraderingen till iOS 15 på Homepod har problemen med att högtalarna och Apple TV 4K “tappar bort varandra” blivit värre men detta är något som pendlar fram och tillbaka beroende på vilken version av tvOS och iOS man kör.

…

Min gode vän Christian har bloggat om Apples klassiska Thunderbolt Display-skärm som han fick låna av sin bror några dagar innan den lades ut till försäljning. Det är i sanning en läsvärd text:

Det är en alldeles fantastisk bekantskap även om den har några år på nacken. Med en upplösning 2560*1440 så står den sig väl mot dagens skärmar om du inte vill kliva upp till 4K-upplösning. Det skyddande glaset ger visserligen mycket reflexer men det ger också skärmen sin elegans tillammans med aluminumchassit. Jämfört med alla svarta plastskärmar är det här skönhet helt igenom.

…

Jag hade inte tänkt skaffa en bärbar Mac igen, och jag hade definitivt inte tänkt skaffa en bärbar Mac med en Intel-processor, med det ökända Fjärilstangentbordet, med en ynka USB-C-port och med en prestanda som får en Amiga 500 att framstå som blixtrande.

Ändå köpte jag en begagnad sådan. Låt gå att prislappen var obcent bra, att tangentbord och batteriet är nyligen servat på datorn i fråga och att det är den första 12-tums Mac jag köpt sedan 12-tumsmodellen av Powerbook G4. Faktum är att jag skriver denna text på just en sådan maskin: en tolv tum stor Macbook från 2017 med åtta gigabyte internminne, 256 gigabyte SSD-lagring och ett helt fungerande tangentbord och ett fräsch batteri. Jag behövde en nyare bärbar Mac och i takt med att jag lever mer och mer av mitt liv i Apples infrastruktur så blev det svårare och svårare att använda en Linux-baserad laptop i ett sådant arbetsflöde, så det blev en fyra år gammal Macbook. Lite, eller kanske inte ens något av vad jag skriver i denna text lär vara nyheter för någon vad det gäller rena fakta om datorn i fråga, men reflektionerna jag gör kanske är av intresse ifall du, som jag, tänker att detta kan vara ett intressant alternativ om du ska köpa en bärbar dator.

…