Hejdå, dammsugare ☍

En sak jag ställdes inför när jag flyttade från hus till lägenhet var det lilla faktum att jag inte längre ägde någon dammsugare. Givetvis måste man ha en dammsugare, men jag hade under några år funderat på att köpa en robotdammsugare så när tillfälle gavs så slog jag till¹.

Min lilla marknadsundersökning innan inköp gick till ungefär så här: jag frågade min gode vän Victor om vad han hade för robotdammsugare. Han berättade det för mig, sen berättade han för mig vad jag borde köpa för modell och sen satte jag mig i bilen och åkte till Elgiganten och tittade på vilka modeller som fanns inne. Hint: modellen han tipsade om blev det inte.

Att det inte skulle bli billigt var helt klart för mig, men eftersom jag är snål ekonomisk av mig så försökte jag hitta den perfekta balansen mellan pris och prestanda. Därmed kunde jag raskt stryka modeller med automatisk tömning av skräp från roboten till en behållare för 12000 kronor från listan. Den jag fastnade för kommer från Roborock och heter S6 MaxV. Jag var inte supersugen på att köpa en robot från Xiaomi med tanke på hur kineserna gärna dammsuger² nätverk och annat som de kommer åt på information och sen skickar hem till Kina. Det visade sig dock att Xiaomi äger Roborock numera så långnäsa på mig, fast inte helt och hållet. Jag kommer till det senare.

Hur som helst – detta är en robot som kan en hel del intressanta saker. Den ramlar inte ned för trappor, den tar sig över trösklar, den har inbyggda kameror som man kan få upp livebild från i robotens applikation och den kan också våttorka golv om man så önskar.

Något som få, om ens några, robotdammsugare inte klarar av är att prata med Homekit, Apples protokoll och ramverk för hemautomation. Det är synd, men det är också Apples höga krav på säkerhet som exkluderar de flesta robotdammsugare från denna marknad, eftersom de flesta robotdammsugare kommer från Kina, och så vidare…

Det går att koppla ihop min robotdammsugare med Homekit via något som heter Homebridge. För att denna koppling ska kunna göras så anger man IP-adressen till sin robotdammsugare och sen ett token-ID. Detta token-ID registreras centralt hos Xiaomi när man reggar upp en enhet från just Xiaomi med deras överdjävligt usla iOS-applikation (som för övrigt vill kunna använda i princip varenda hårdvarufunktion i min iPhone) och med ett av alla de script som finns kan man hämta ut token-ID från Xiaomis webbtjänst. “Problemet” var bara att jag inte körde Xiaomis appliation, utan Roborocks egna som faktiskt är ganska trevlig.

Eftersom jag då registrerat mig i Roborocks infrastruktur så kan jag inte få ut något token-ID (fråga mig inte varför, det går bara inte) och när jag fick tipset att köra med Xiaomis applikation istället så visar det sig att den modell av robotdammsugare jag köpt inte finns med i applikationen, trots att denna modell funnits på marknaden sedan slutet på år 2020.

Jag raderade Xiaomis applikation och kör vidare med Roborocks egna i fortsättningen.

Om du undrar över kartan ovan så har roboten ännu inte fått tillgång till tre rum: de två badrummen och dotterns rum då det ligger ett gigantiskt pussel på hennes golv och robotdammsugaren skulle garanterat göra slarvsylta av det pusslet…

Ibland släpps det uppdateringar av firmware till dammsugaren. Innehållsinformationen om vad dessa uppdateringar innehåller får Apples dito att framstå som långrandiga och nästan överdrivet informativa…

En sak man kan reagera på är bilden till vänster ovan – sensorer som bara har 27 timmar kvar? Måste de bytas då? Nej, så är det inte – däremot måste de rengöras.

Den stora frågan är kanske: fungerar det med en dammsugarrobot? Blir det rent? På det svarar jag ja och… ja. Den har som de flesta modeller lite problem med hörnen, den tycker inte om när det ligger kablar på golvet och om den hittar en mindre skruvmejsel eller nån skruv eller liknande så kommer dessa nästan garanterat att sopas in i dammsugaren, för om det är något den gör bra så är det att suga upp damm och skräp. Den klarar trösklar utan problem och den har inte åkt ned för trappan.

Jag tyckte inte att det borde finnas så mycket att städa upp i min lägenhet men idag, när jag kört roboten för tredje gången, så visade det sig att behållaren för damm och annat skräp var proppfull.

Tummen upp för Roborocks S6 MaxV. Prisvärd och faktiskt så fungerar den över förväntan.

Äntligen ny skärm ☍

Efter att ha hankat mig fram på skärmar jag fått av vänner och bekanta genom åren så ställdes jag efter nyligen genomförd flytt inför det faktum att en av mina två skärmar skadats. Eftersom jag inte överlever med en enda 24-tumsskärm, inte vill ha två olika 24-tumsskärmar bredvid varandra eller ville köpa två nya 24-tumsskärmar, så började jakten på allvar efter en ersättare. Under våren har jag flera gånger funderat på att uppgradera till en 4K eller 5K-skärm, gärna i 32-tums storlek. Problemet var, förutom att jag då egentligen inte behövde det, att 4K-skärmar i 32-tums storlek inte direkt växer på träd (de som trots allt säljs är antingen dyra eller så är de inget vidare) och 5K-skärmar i 32-tums storlek står lite inför samma dilemma: antingen bara skit, eller riktigt bra och riktigt dyra. Jag funderade på en ultrabred skärm också men jag har haft såna på kontoret tidigare och det är inte riktigt något för mig.

Så jag gav upp tanken på en 4K- eller 5K-skärm. Jag hade haft råd med endera om jag velat, men att lägga 10000-12000 kronor på en datorskärm är närmast stötande för mig varför jag istället började inventera Dells skärmutbud. Vissa skärmar från Dell, i synnerhet deras Ultrasharp-serie (eller U-serie), är verkligen superba skärmar för sitt (relativt höga) pris. Problemet där är att de är för dyra för snål-Jocke. Deras P-serie är deras budgetmodeller, vilket är en aning underligt då man ju lätt kan anta att “p” betyder “professional”. Istället kan vi låtsas att det betyder “pudgetmodell” för att vara lite putslustiga. Utöver detta har Dell också en “S-serie” som vi kan bestämma rakt av betyder “snikskärmar” och inget annat.

Hur som haver, jag köpte nyligen två nya speldatorer komplett med skärm från just Dell till mina söner. Skärmarna som medföljde dessa datorer heter något så sexigt som “S2721HGF” och 27-tumsskärmar som är välvda med 144Hz uppdateringsfrekvens. Borde väl fungera superbra med min Mac mini M1 tänkte jag så jag lånade dem några dagar och insåg snart att typsnittshanteringen i macOS för skärmar som har en relativt låg upplösning över en större skärmyta inte fungerar något bra alls. S2721HGF har nämligen “endast” 1920×1080 pixlars upplösning och på en sådan yta så ser text ut som bajs, åtminstone om man kör macOS Jättesur.

Med Windows 10 fungerar de däremot alldeles utmärkt och sönerna är så glada över sina fina datorer och skärmar så det är ingen hejd på de glada tillropen.

Nåja, jag glider från ämnet en aning. Efter en massa research så sprang jag på en skärm som heter Dell P3221D – en 32-tumsskärm med USB-C-anslutning, 2560×1440 pixlars upplösning (1440p), IPS-panel med LED och en responstid på 5ms.

Detta kan jämföras med min förra monsterskärm, en 30-tums Apple Cinema HD Display som hade en upplösning på 2560×1600 pixlars upplösning. Å andra sidan krävde den också dual-link DVI, drog 150 watt och hade en responstid på 20ms om jag inte minns helt fel. Det var en gåva från Apples stockholmskontor som ville bli av med den då den fungerat som demoexemplar under ett antal år. Faktum är, när jag funderade på det, att jag inte köpt en skärm till mig själv sedan 2009 då det blev en 23-tums Samsungskärm från Dustin. På rea givetvis.

Hur som haver – skärmen såg intressant ut och för drygt 5400 kronor tyckte jag den hade en rimlig prislapp. Det gnagde dock en tanke i mig: tänk om det ser ut som skit med macOS? Så jag började läsa igenom kommentarer som andra kunder lämnat om skärmen på Dells hemsida och där, mitt bland alla kommentarer, fanns en som jag fastnade för:

Fungerar jättebra med min Macbook Air M1.

Givetvis är den typen av kommentarer både användbara och förrädiska. Vad innebär “Fungerar jättebra” egentligen – har personen som skrivit den samma önskemål och krav på en skärm som jag har? Det är givetvis omöjligt att veta, men jag hade inte mycket annat att gå på förutom ett par tester på amerikanska webbsajter som gav vid handen att den här skärmen faktiskt är något av ett fynd för Mac-användare som har en senare datormodell.

Så jag beställde en. Fast inte från Dell, för det visar sig att en återförsäljare vid namn Computersalg dök upp när jag sökte på denna skärmmodell på Prisjakt.nu. Prislappen var (inklusive hemleverans med Bring) 4784 kronor inklusive moms vilket är drygt 600 kronor billigare jämfört med Dells egna pris (exklusive porto) i webbshoppen (där den tidigare kostat strax över 7000 kronor).

Kanske ska de här skärmarna reas ut inför lansering av nya modeller, vad vet jag. Det enda jag kan säga är att den här skärmen är galet prisvärd. Ett plus är att det faktiskt inte står “Dell” på själva skärmen utan istället på stativet vilket man inte riktigt märker (detta är tydligen viktigt för vissa). Skärmen är tung utan att vara fläskig, stativet är stabilt utan vara överdrivet kraftigt. Jag kopplade in skärmen till min Mac mini M1 med den medföljande USB-C-kabeln, pluggade in strömkontakten och sedan dess har jag kunnat arbeta med skärmen utan minsta problem eller irritationsmoment. Eftersom min syn inte är den bästa så passar den här upplösningen mig alldeles perfekt – det är väldigt vilsamt för ögonen att titta på den här skärmen, det är nog det bästa sättet jag kan summera min upplevelse med den. För drygt 4800 kronor har jag köpt en skärm som inte kräver adaptrar eller annat trixande för att fungera med min Mac. Jag gissar att den är hyfsat framtidssäker så det känns också bra.

Kort sagt: jag rekommenderar denna skärm.

Homepod mini ☍

För ett par veckor sedan så bloggade jag om mina två fullstora Homepod som jag importerade från USA och vad jag tyckte om dem. Denna gång tänkte jag lite snabbt gå igenom vad jag tycker om Homepod mini som till skillnad från sin större, numera pensionerade storebror, faktiskt går att köpa i Sverige med en transformator som faktiskt fungerar i Sverige utan några adaptrar eller annat mankemang. Jag ska visserligen erkänna att det förtar lite av känslan av att man gör något “busigt”, nämligen använder en produkt som vi i Sverige egentligen inte “får” använda för Apple (samma känsla infann sig när jag köpte hem den första generationens iPhone till Sverige – en telefon som aldrig såldes här), men å andra sidan finns det också en viss bekvämlighetsfaktor i att bara koppla in en produkt och börja använda den.

En annan stor skillnad från “stora” Homepod är, förutom storleken på Homepod mini, prislappen. för 1200 spänn får du en ny Homepod mini hemskickad på någon dag eller två från flera olika återförsäljare här i landet. Inga tullavgifter, tack så mycket.

Installationsproceduren är i det närmaste identisk med den stora Homepod-modellen. Plugga in den och håll din telefon i närheten av högtalaren så installerar den sig omedelbums och överför dina wifi-inställningar och ditt Apple-konto till högtalaren. Det tar väl 2-3 minuter så är du igång och spelar musik ur den.

I mitt fall fick jag uppgradera båda högtalarna till nya programversioner, precis som med mina stora Homepod, men det kan jag leva med. Det andra jag kan leva med är ljudkvaliteten. Även om Homepod mini är betydligt mindre än stora Homepod så låter de förvånansvärt bra. Jag köpte hem två stycken, inte för att köra dem som ett stereopar (vilket sannolikt kommer förbättra ljudkvaliteten och upplevelsen i sin helhet ännu mer) utan för att dottern skulle ha en på sitt rum och jag skulle ha en i köket. Fram tills nu hade jag en Marshall-högtalare modell mellanstor i köket som pratar Bluetooth med min iPhone, och den låter helt okej, men den är också dubbelt så stor som en Homepod mini och den är ruskigt ful (jag fick den för en massa år sedan.. so sue me). Den har sina tillkortakommanden till trots fungerat helt okej genom åren, men den största överraskningen kom när jag jämförde de två högtalarna.

Homepod mini låter bättre än denna Marshall-högtalare. Betydligt bättre.

Kanske är det att Airplay 2-protokollet hanterar komprimering av musiken bättre än Bluetooth, eller så är det helt enkelt så att Apple gjort något väldigt speciellt även med en så här liten högtalare.

“Elefanten” i rummet är givetvis denna: hur låter en Homepod mini jämfört med en stor Homepod? Det är ingen jämförelse – den stora Homepod-högtalaren är överlägsen den lilla på alla sätt förutom ett, och det är storleken. Jag skulle inte kunna ha en, eller två, stora Homepod i köket – de är för stora, och för dyra, för det syftet. Men en eller två Homepod mini fungerar alldeles utmärkt och ljudkvaliteten är så pass bra i den så det räcker alldeles utmärkt.

Den andra högtalaren då? Jo, den hamnade i dotterns rum och hon rapporterade tillbaka efter ett par timmars lyssnade via Spotify att hon är “grymt nöjd” och med tanke på att denna enda Homepod mini ersatte en fullstor stereoanläggning så får jag väl betrakta köpet av Homepod mini som en framgång även där. Hon kommer få en till i födelsedagspresent men det talar vi tyst om…

Är jag nöjd? Ja. Målet med Homepod mini var att lösa två problem (1. Jag ville ha en liten högtalare i köket att lyssna på musik via. 2. Dottern behövde ersätta sin stereo med något att spela musik via i sitt rum) och jag har löst dem. Man kan i praktiken köpa fyra stycken Homepod mini för samma pengar som man får betala för en stor Homepod (om man räknar med frakt, tullkostnader och så vidare) så man får väl säga att man får oerhört mycket pang för pengarna om man köper en Homepod mini.

Homepod ☍

När Apple lanserade Homepod i februari 2018 var det efter några år med framgångar för konkurrenter som Google och Amazon med sina röststyrda assistenter som exempelvis Amazon Echo. Givetvis ville Apple in på den marknaden och precis som Apple (nästan) alltid gör så inväntar de vad konkurrenterna gör först och sedan lanserar de en konkurrerande produkt som gör det och lite till, givetvis snyggare förpackat och enklare att använda.

Det fungerade för Macintosh, iPod, iPhone och iPad. Apple Watch är undantaget då Apple i praktiken skapade denna marknad och få, om ens några, konkurrenter kunde (eller kan) hänga på Apples rasande utveckling av den “smarta” lilla armbandsdatorn.

Givetvis borde Apples framgångsrecept fungera även för Homepod? Produkten är mindre än vad man kan tro när man tittar på bilder av den, designen är närmast oklanderlig och precis som Apple brukar göra så går de sin egen väg i ett antal avseenden. Men produkten blev inte den framgång som Apple hade hoppats på och den modell jag skriver om här lades ned i mars i år, 2021. Apple har för övrigt fortsatt släppa mjukvaruuppgraderingar och nya funktioner inbyggda i även den “stora” modellen av Homepod, men jag återkommer till det senare.

Varför Homepod?

När jag ställdes inför att köpa en ny ljudanläggning till min TV och till min AppleTV 4K, då jag ledsnat på att lyssna på det usla ljudet från de inbyggda högtalarna, så tittade jag först på ett antal ljudlimpor från Sonos, exempelvis Sonos Beam, och andra tillverkare som Sony, Onkyo med flera. Problemet med dessa tillverkare var att de endast kan kommunicera trådlöst via Airplay 2-protokollet, vilket endast ger stereoljud.

Ett annat alternativ är att via HDMI-anslutningen mellan AppleTV 4K och din TV och en funktion kallad Audio Return Channel, ARC, skicka ljudet från en Apple TV 4K via en TV som stödjer ARC till en ljudlimpa som också är ansluten till din TV via HDMI och på så sätt få Dolby Atmos-ljud från de filmer som stödjer det. Det hade inneburit att jag måste köpa en nyare TV med ARC inbyggt vilket jag inte hade lust med då jag är nöjd med den TV jag redan har.

Prislappen för en Sonos Beam och en ny TV skulle landa på närmare 15000 kronor, och det är utan en basmodul vilket närmast är ett krav då Sonos Beam inte har överdrivet bra basljud. En basmodul från Sonos kostar närmare 8000 kronor när detta skrivs, så det är rätt enkelt att räkna ut att detta skulle bli en kostsam affär.

Så jag började titta på Homepod. Jag hade aldrig hört hur en Homepod låter men läste flera recensioner som alla gav samma intryck: Homepod har ett sjukt bra ljud, i synnerhet med tanke på sin storlek. En annan sak som snart stod klar för mig var att man var tvungen att ha två för att få en bra ljudbild när man använder Homepod ihop med en TV. Ljudet från en enda Homepod är inte i stereo, men de totalt sju diskanthögtalarna och en bashögtalare, som alla drivs av varsin förstärkare inne i denna lilla högtalare. Tillsammans med totalt sex mikrofoner för Siri-kommandon så får man helt enkelt säga att Apple packade Homepod full med hårdvara, vilket inte märks på dess storlek men definitivt på dess vikt på 2,5 kilo styck.

Eftersom diskanthögtalarna sitter i en cirkel kan Homepod med hjälp av A8-processorn som sitter inbyggd i den (samma processor som satt i exempelvis iPhone 6) och en aktiv avancerad ljudmätning räkna ut hur nära Homepod stod en vägg och hur de åtta diskanthögtalarna ska skicka ut ljudet högtalare för högtalare. Det låter ruggigt bra för en enda högtalare men ska man verkligen få en komplett ljudbild, i Dolby Atmos eller endast i stereo, krävs två Homepod, vilka kostade drygt 4000 kronor styck vid lanseringen. När jag bestämde mig för att köpa två Homepod så fick jag gå via eBay för att få tag i dem vilket kostade 3500-4000 kronor styck med frakt, tullavgifter med mera.

Installation

Högtalarna köptes från två olika försäljare och båda kom i rymdgrått, vilket jag tycker är en snygg färg på ett par högtalare. Dock kom högtalare nummer två några veckor efter den första så jag hann bekanta mig med Homepod, uppgradera den och konfigurera den (och stänga av Siri). När högtalare nummer två kom så fick jag först uppgradera den innan jag kunde para ihop dem i ett stereopar.

Det första intrycket av ljudkvaliteten var när jag hade ställt den första högtalaren på skrivbordet framför min dator, kopplat in den via en adapter som konverterade strömkontakten från amerikansk standard till europeisk dito (Homepod accepterar 110-220 volt av sig själv så ingen transformator behövs) och sedan hörde jag Homepods uppstartsljud. Fanns det några frågetecken rörande hur mycket basljud som Homepod kunde skicka ur sig så rätade de ut sig till utropstecken för skrivbordet vibrerade kraftigt.

Användning

Efter att Homepod nummer två anlänt från USA och jag kopplat ihop dem så stod de på mitt skrivbord rätt länge och jag använde dem dagligen som högtalare till min Mac mini via Airplay 2 eller så spelade jag musik genom dem från min iPhone, även det via Airplay 2. Ljudkvaliteten har jag definitivt inget att klaga på, det låter fantastiskt och det är närmast otroligt att så små högtalare kan producera så pass bra ljud som de faktiskt kan och dessutom över en trådlös länk.

Det finns nämligen inga fysiska ljudingångar på Homepod, all kommunikation är trådlös över Bluetooth eller Wi-fi (802.11a/b/g/n/ac) men Homepod är inte bara en “dum” högtalare med röstassistenten Siri inbyggt utan den kan också sköta uppspelning av musik från Apple Music helt på egen hand. Startar du en uppspelning från musikapplikationen i din iPhone och sedan skickar ljudet till Homepod så kan du därefter avsluta musikapplikationen i telefonen, uppspelningen fortsätter ändå. Detta är givetvis coolt men också förvirrande när man exempelvis vill stoppa uppspelningen av en låt och öppnar musikapplikationen i en iPhone och ser att ingen musik spelas från den.

Detta är helt och hållet på grund av att all kommunikation med Homepod i Apples värld ska ske via Siri, inte via din iPhone, iPad eller liknande. men Siri i Homepod förstår inte svenska och jag gillar inte att ha aktiva enheter som lyssnar på allt som sägs i mitt hem och sedan, utan att jag har kontroll över det, kan skicka detta över Internet till någon server någonstans. Detta är varför jag inte har några digitala röstassistenter i mitt hem utöver Homepod, och i mina Homepod-högtalare är Siri avaktiverat.

Detta hindrar givetvis inte Apple att efter varje uppgradering av mjukvaran i Homepod aktivera Siri igen utan att säga något om det, något jag upptäckte när jag såg på en Youtubefilm på en annan dator 4-5 meter från mina Homepod-högtalare. I Youtube-filmen sa någon “Hey Siri, take a screenshot!” och helt plötsligt hör jag mina högtalare bekräfta att en skärmbild ska tas och två sekunder senare dyker det upp en skärmbild från min iPhone 11 i telefonen. Siri är nu avslaget igen.

Att koppla ihop två Homepod i en parkonfiguration till en AppleTV 4K är inte svårare än att välja paret som ljudutgång i gränssnittet för AppleTV 4K och sedan kommer ljudet ut den vägen. Som grädde på tårtan får man också stöd för Dolby Atmos och, efter uppgraderingen till version 11.2.5 av programvaran, stöd för HDMI ARC eller eARC vilket innebär att man numera kan ansluta exempelvis en Bluray-spelare till din TV via HDMI och sedan skicka ljudet från TV:n till AppleTV 4K och vidare ut till Homepod-högtalarna.

Homepod var inte billiga att köpa, ens nu när Apple slutat tillverka och sälja den här modellen. Mina exemplar hade för övrigt handböcker med som var tryckta år 2018 vilket antyder att de antingen köptes när de lanserades eller precis när Apple meddelat att de slutat säljas. Troligen är det senare alternativet det troligare eftersom båda exemplaren leverades i sina orginalkartonger i nyskick, och det har rapporterats att de som beställt Homepod från Apple Store efter att Apple lagt ner tillverkningen av dem också fått exemplar som tillverkades 2018. Apple överskattade uppenbarligen efterfrågan på marknaden.

Detta till trots har den första Homepod-modellen sålt någonstans mellan 1-3 miljoner exemplar och de som äger dem svär vid dem. Jag är numera en av dem.

Lilla medelålderskrisen ☍

Idag var det på sätt och vis något som gick sönder inom mig. När jag såg min Volvo XC70 rulla iväg med en ny ägare så vet jag inte riktigt vad jag kände, annat än att det var en förändring som måste göras av kostnadsskäl och att jag med handen på hjärtat inte behöver ha en stor, tung Volvo-kombi med dragkrok och fyrhjulsdrift. Om några månader bor jag inne i Vallentuna igen i en bostadsrätt med asfalterad parkering och jag kommer inte åka till Byggmax för att köpa hem tio betongplintar till något bygge.

Jag har kört Volvo XC70 de senaste nio åren. Först denna och sedan denna. Den första rullade 60000 mil innan jag bytte in den och samtidigt köpte den senare. För mig har XC70, hur löjligt det må låta, blivit en liten del av mig. Jag kan de här bilarna utan och innan och varje gång man reparerat eller bytt en del på dem, oavsett om det är strålkastarlinser eller bromsok, så har det alltid känts som ett stort steg framåt, vilket inom några månader ofta besvarades av bilen med att skicka mig två steg bakåt igen med ännu något som måste bytas eller repareras på den.

Jag har gladeligen gjort detta arbete på båda bilarna eftersom de trots sina tillkortakommanden (som mest kan skyllas på deras ålder och i fallet med den senare bilen på bristade underhåll av tidigare ägare) eftersom detta är bilar som aldrig lämnat mig strandade vid vägkanten, som när de hamnat i diket låtit mig köra upp dem igen utan minsta bråk och som hållit mig varm på vintern och kall på sommaren.

Kort sagt: XC70 och jag gillar varandra. Men med det sagt så har det varit kostsamma affärer som slitit på både tålamod och plånbok.

Nu är det över. Idag hämtades bilen av en köpare som visste vad han gav sig in på. Jag fick så mycket betalt som jag ville ha och han betalade så mycket som han ville betala. Alla glada och nöjda.

Vad ska jag då köra i fortsättningen? Jag hade en lista över bilar jag var intresserad av (som jag också provkörde) och i takt med att ingen av dem egentligen mötte mina förväntningar (man blir lätt kräsen som Volvoman…) så växte desperationen en aning. Det jag dock visste var att jag inte skulle ha en vit bil, inte en BMW och troligen inte ens diesel.

Så jag köpte en vit BMW 320d Touring med automatlåda. En liten medelålderskris så här några år i förväg kanske? Bra fråga – jag är inte medelålders ännu, jag är heller inte en padelspelande mellanchef men jag har aldrig ägt en BMW och tänkte att det var dags att testa en modernare, tajtare, bil. Men det är en annan historia som jag får be att få återkomma till.