Joakim Melin
"Touch Mouse" ⚓
Ibland besöker jag olika shoppingsajter som en vanlig man. Ibland har jag vänner som gör det samma. Vi kan väl för sakens skull säga att just en specifik vän har som en liten hobby att tråla igenom AliExpress efter de mest bizarra och osannolika produkter som säljs till minst sagt suspekt lågt pris. En telefon som heter “PHONE 5” och som är en tydlig iPhone 5-kopia med en dåligt “stajlad” version av Android? Köpt!
Givetvis är han också duktig på att ibland lura in mig i såna här “tillfällen”. Senast så dök det upp en trådlös mus som kostar runt 200 kronor. Jag var tvungen att köpa den, enkom för att kunna prata om den i vår lilla podd och också blogga om den här.
Produkten? Ja bilden högst upp har ju redan avslöjat vad det handlar om: en Magic Mouse-kopia. En riktigt usel sådan.
Intressant nog heter den lite olika beroende på var man tittar: på produktens hemsida avbildas musen på en kartong med texten “Magic Mouse” men kartongen man får hem har texten “Touch Mouse”. Produktens namn hos AliExpress är dock For APPLE Original Multi-Touch Surface Magic Mouse For Macbook Pro Air Mini Laptop Tablet PC iPad Bluetooth 5.0 Wireless Mouse. Det liksom rullar av tungan, tycker ni inte?
Sagt och gjort - jag beställde den.
För att undvika eventuella följdfrågor som exempelvis “fattade du inte att det var en billig kopia?” så kan jag meddela att givetvis gjorde jag det - se detta som mitt lilla försök att göra dig och resten av nationen en tjänst.
Efter några veckor landade den på mitt skrivbord och jag packade upp den omedelbums. Det kan vara värt att notera att mitt hem inte är överdrivet dammigt egentligen, men den här lilla musen drar till sig damm som jag vet inte vad - inom några minuter såg den ut så här:
Till en början ser den ut som en svart Magic Mouse. Men när man lyfter den står det klart att den här musen väger 25 procent av vad Apples motsvarighet gör. Det är luft, plast, ett batteri och i övrigt lite elektronik på insidan. Med betoning på lite.
Jämför man de två så ser man att de formmässigt sett är i nästintill identiska. Åtminstone på utsidan.
Undersidan är också en ganska välgjord kopia. Notera att min äldre Magic Mouse använder lightning för laddning medan “Touch Mouse” använder USB-C. Det känns för ett ögonblick som att man är i framtiden!
Fungerar denna kopia då? Jag laddar upp den med en USB-C-kabel, slår på den och sedan funderar jag för ett ögonblick på om jag ens vill ansluta den till min Mac eller inte. En recension på AliExpress hemsida säger dessutom att musen inte ens ska fungera med Mac:
Jag tar det säkra före det osäkra och ansluter den till min Thinkpad som kör Linux. Och jo då - det fungerar väl. Typ. Musens optik har en oerhörd acceleration som jag får justera i inställningarna i Fedora Linux, men det fungerar. Jag försöker sedan använda den till saker som man brukar använda en mus till… ni vet - klicka, scrolla, och så vidare.
Jag gör då misstaget att använda den som en Magic Mouse, det vill säga att försöka scrolla med pekfingret där vänster “musknapp” finns, att försöka swipe:a, zooma, och så vidare. Inget av det fungerar.
I vår podd sa jag att scrollning inte fanns i denna mus över huvudtaget. Det var inte helt sant, för det visar att det faktiskt finns, men det ser jag först när jag brutit upp musen och tittat på insidan. En liten sensor för scrollningen sitter mellan “musknapparna”, där musknapparna i sig egentligen är två små strömbrytare för vänster respektive höger klick. För att aktivera ena eller andra klickar man vänster eller höger och hela ovansidan på musen tvingas då “vrida” sig en aning för att pressa ner musknappen i fråga.
Om klickkänslan i en Magic Mouse är en perfekt avvägd historia så är den samma i piratmusen obefintlig - det är som att klicka med fingret på en bit kartong.
Man kan anta att det suttit folk på Apple i månader och testat varenda klickavstånd, hur det ska låta, och så vidare för att Magic Mouse ska bli perfekt. Kineserna bakom denna billiga kopia har inte brytt sig bortom “klickar den? bra - sälj skiten.”.
Vad får man då för 200 kronor? Svaret är enkelt och tydligt: man får en liten kartong med skit. Men det finns också en liten charm i skitprodukter som denna och om man kan leva med att direkt eller indirekt stödja diktaturens Kina genom ett sånt här köp, eller är på jakt efter en oerhört usel mus, och/eller samtidigt vill ha något att skratta sig hes åt så är For APPLE Original Multi-Touch Surface Magic Mouse For Macbook Pro Air Mini Laptop Tablet PC iPad Bluetooth 5.0 Wireless Mouse ett givet val.
Ni andra ska inte köpa den. Låt bli.
Vilken skillnad åtta år gör ⚓
Det har visat sig att jag har en liten samling med iPod:s. Den har inte skapats med “flit” utan det har liksom “bara blivit så”, det vill säga, familjemedlemmar återlämnar dem när de hittar dem i lådor och tänker “den här vill Jocke säkert ha tillbaka!”. När jag säger liten samling så menar jag liten, det är endast tre stycken i dagsläget: en iPod från 2001 (som fortfarande fungerar), en iPod nano (sjunde generationen) från 2010 och den senaste som anslutit till samlingen: en iPod nano (sjätte generationen) från 2009.
Den nyare iPod nanon fick min yngsta dotter i julklapp, komplett med ett armband (detta var före Apple Watch, kids…) och eftersom dess GUI kunde roteras så kunde man faktiskt använda den just som ett armbandsur. Rätt kul faktiskt.
Den något äldre fick min mamma i julklapp för 14 år sen. Jag är rätt säker på att hon i princip aldrig använt den för den är verkligen i nyskick, det är inte en repa på den och om det inte vore för att hon tappat bort laddsladden så (min ligger i en låda i förrådet någonstans…) så hade jag startat den direkt. Min gamla iPod från 2001 fungerar fortfarande, för övrigt, och jag har både Firewire 400-kabel och laddare med Firewire 400-uttaget, så den har jag tagit fram och lekt lite med emellanåt.
Det som slog mig är hur rasande snabbt utvecklingen gick hos Apple under de som jag brukar kalla “gyllene åren”. Det 2001 till 2010, då inget tycktes omöjligt, då de gick från iPod till iPhone, då datorerna blev snabbare och tunnare varje år och Apples produktdesign liknade verkligen ingenting.
Åtta år är en lång tid, ja - men att gå ifrån en enhet med en fem gigabyte hårddisk somn är lika tjock som en kortlek till en enhet som är så tunn så man nästan tappar bort den, som dessutom innehåller både 16 gigabyte lagring (flash-baserad, givetvis) och en kamera, ocn en färgskärm…
Resten av industrin stod mest och gapade. Kineserna försökte kopiera Apple senare när de upptäckte att det här med snygga telefoner med touchskärm var något värt att kopiera, men iPod hade ingen som helst konkurrens på marknaden. Det var produkten som var värd att äga, det var produkten alla ville ha, oavsett om de hatade Apple eller inte.
Mac mini M4 ⚓
Så har den äntligen landat på mitt bord. Så mycket är det inte som landat egentligen, åtminstone inte om man ser till volym och vikt. För det är ingen stor dator detta, men den levererar desto mer i form av prestanda.
Kartongen är verkligen inte stor, men den kunde nog varit ännu mindre egentligen för det är kanske 50 procent luft i den:
Apple kanske behöver jobba lite på sin varumärkesstrategi…
Hur som helst, uppackad är den inte stor. Jag placerade den bredvid min Magic Mouse (se första bilden ovan). Direkt är det två saker jag inte gillar: strömknappen på undersidan och ljudutgången på framsidan.
Min tanke är att på sikt montera datorn bakom min 4K-skärm från Dell. Jag behöver ju egentligen inte se den, men samtidigt vill jag ju se på den för den är så sjukt snygg.
Den modell jag köpt är bestyckad med en M4-processor, 32 gigabyte internminne och 256 gigabyte lagring. Den är köpt med förhoppningen att Apple, eller någon tredjepartstillverkare, ska börja erbjuda uppgraderbar lagring till denna dator vilket inte är omöjligt med tanke på att lagringen faktiskt sitter i en liten kortplats och inte är fastlödd på moderkortet som tidigare Mac mini-modeller med M*-processorn.
Med denna dator fick jag också en första möjlighet att bekanta mig med macOS Sequoia som jag aldrig använt tidigare. Den första upplevelsen var väl kanske inte att betrakta som klockren direkt. Löften om “Apple Intelligence” ekar ju väldigt tomt än så länge för oss som bor i Europa.
Att logga in i iCloud och ha ett jättelångt lösenord verkar inte finnas med i Apples sinnesvärld. Det är såna här saker som man efter alla dessa år fortfarande förundras över att Apple inte tänkt på.
Datorn saknar helt “vanliga” USB-portar. Numera är det enbart USB-C-anslutningar som gäller. På framsidan sitter det två stycken USB-C-anslutningar som stödjer USB 3 med en hastighet upp till 10Gbit/s och den nyss nämnda ganska illa placerade hörlursporten. På baksidan sitter det tre USB-C-anslutningar som pratar Thunderbolt 4, USB 4 och Displayport. Strömkontakt, HDMI och gigabit ethernet finns också här och jag är den förste att säga att jag är oerhört tacksam för att Apple lyckas klämma in en transformator i denna oerhört lilla dator och att den inte kräver en extern strömbricka. Den trådlösa kommunikationen är inte mycket att klaga på heller - wifi 6e och bluetooth 5.3 stöds. Det fungerar helt enkelt.
Prestanda
Jag brukar inte ägna mig så mycket åt att mäta diskhastighet eller köra Geekbench på mina datorer. Ett bra test är däremot att spela Sid Meier’s Railroads. Jag skrev detta när jag hade fått min Mac mini M1 för snart fyra år sedan:
Däremot kan jag rapportera att denna dator, med en ARM-processor, klarar av att köra gamla spel för Mac OS som min gamla 15" Macbook Pro med en Core i7-processor i inte kunde köra utan att fläkten gick på absolut högvarv och datorn ändå blev så varm så det kändes som den skulle smälta. En Mac mini med M1-processorn blir inte ens varm. Den blir inte ens ljummen, och då översätter den x86-kod som är oerhört tung för vilken x86-baserad Mac som helst att köra till kod som ARM-arkitekturen förstår.
“Railroads” är nämligen en Windowsapplikation, paketerad i en wrapper som sedan översätter den till kod som en x86-baserad Mac förstår. Genom Rosetta går spelet att köra på ARM-baserade Mac-datorer och precis som med min M1-bestyckade Mac mini så blir min M4-baserade dito inte varm, eller ens i närheten av ljummen. Fläkten hörs inte när jag kör spelet och detta är extra imponerande med tanke på att datorn faktiskt får slita en del när jag kör spelet.
Det är på många sätt svårt att greppa att det gått fyra år sedan Apples ARM-baserade datorer brakade in på marknaden och ställde i princip allt vi visste om datorer, prestanda, batterikapacitet och avsaknaden av ett konstant fläktljud på ända. Apple har itererat sina ARM-baserade processorer, där M2 innehöll steg framåt, M3 tycktes stå och stampa en aning och sedan ett jättekliv igen med M4.
Var framtiden tar vägen vet nog bara Apple men gissningsvis kommer M-serien av processorer att fortsätta skörda sina offer. Intel är ett av dem. Det som saknas är givetvis ännu bättre grafikprestanda för de mer krävande applikationerna men förhoppningsvis har Apple ett svar även på det i framtiden. Tills dess så fortsätter jag njuta av den här datorn - den är inget annat än ett litet tekniskt underverk.
Diverse noteringar, del 3 ⚓
Efter en höst med min “soptunna” föll jag för Apples nya Mac mini M4 så en sådan är nu beställd. Intryck med mera kommer här när den levererats. Får se vad jag gör med min 2013 års Mac Pro men troligen säljs den.
Det märks att Trumps valvinst tillsammans med det faktum att han har Elon Musk som stövelslickare har ökat inflödet till andra sociala nätverk som Mastodon ordentligt när folk hoppar av Twitter. Detta händer ju ungefär en gång per år men i år är det extra tydligt då inflödet också innehåller personer som kanske borde ha stannat på Twitter istället.
Adventspyntet är uppe och Det Stora Julbaket™ står för dörren. Det blir väl ett 60-tal saffransbullar med vanilj som vanligt.
Produktionen av det åttonde numret av Datormagazin Retro har påbörjats. Vi ska nog lyckats fylla även detta nummer med godis. Har du inte beställt ännu så gör det nu - tidningen landar i din brevlåda i början på februari 2025.
Jag är glad över att november är avklarat för i år. Det är den i särklass värsta månaden på året för mig och denna höst har varit extra tung av olika anledningar. Ser fram emot en form av nystart 2025.
En månad med min gamla Mac Pro ⚓
Frågorna om min mentala hälsa lär ha stått som spön i backen när jag för drygt en månad sen meddelade att jag blivit med Mac Pro. Närmare bestämt, en Mac Pro 6,1, eller “soptunnan” som den tenderar att kallas, främst för sin form men kanske också för sitt rykte.
Denna modell såldes mellan 2013 och 2019 av Apple och var i princip ett sorgebarn från dag ett. Dubbla grafikkort från ATI (något Apple trodde skulle bli viktigt i framtiden, men så blev aldrig fallet) som tenderade att i princip brinna upp om man valde de två kraftfullare modellerna, en enda fläkt som suger in sval luft i botten av chassit och sedan kyler allt på insidan och blåser ut den varma luften högst upp.
Inte helt olikt en Power Mac G4 Cube, kan man väl säga.
Mac Pro-användarna var i stor utsträckning inte imponerade av Apples ansträngningar. Den gamla Mac Pro-modellen var extremt expanderbar i och med sitt gigantiska chassi, dess ersättare inte alls utan förlitade sig istället på en rad portar på datorns baksida (se bild senare i denna text).
Datorn uppgraderades i princip aldrig under sin livslängd, och blev ett stående skämt i Mac-kretsar genom åren.
Inget av detta spelade någon roll för mig - jag ville ha en i samma ögonblick jag såg en för första gången.
Man brukar ju säga att man aldrig ska “träffa sina hjältar” eftersom risken är stor att man blir besviken. Oavsett om det är en divig rockstjärna, en sportbil som man drömde om som tonåring, eller en cylinderformad Mac så finns alltid risken att drömmen lovar något som verkligheten inte kan leverera.
Nu är det en månad sedan jag fick hem min Mac Pro, med sina 32 gigabyte internminne, dubbla D300-grafikkort och 256 gigabyte SSD-lagring. Via OpenCore Legacy Patcher installerade jag det absolut inte kompatibla macOS Sonomoa på min elva år gamla dator. Hur är det att faktiskt använda datorn till vardags då?
Jag skrev detta i min tidigare text:
Är datorn lika responsiv och blixtrande snabb som en Mac mini M2? Givetvis inte, men den är inte slö heller. Fönster och ikoner och annat låter sig flyttas runt på skärmen utan att det rycker eller på annat sätt känns segt. Öppna applikationer går inte heller särskilt segt - Pixelmator Classic öppnar sig på runt två sekunder, för att ta ett exempel.
Det tog ett par veckor och sen började jag märka av att muspekaren inte rör sig så flytande och smidigt som jag hade kunnat önska. Jag testade att slå av “Allow wallpaper tinting in Windows” och “Reduce transparency” och det hade faktiskt viss effekt. Givetvis hade jag inga illusioner om att använda denna Mac skulle vara som att sitta framför min Mac mini med M2-processorn, men jag är ändå överraskad över hur jag inte tänker på att min dator är så pass gammal som den är.
Saker som inte fungerar då? Jag nämnde att volymkontrollen inte syns i menyraden trots att den borde göra det. En annan sak som inte fungerar är inkommande video vid Facetime-samtal. Den eller de jag har samtalet med kan se mig, men jag kan inte se dem. Photos har hållit på i en månad och försökt indexera alla bilder och hitta ansikten och så vidare och applikationen är inte i närheten av att vara klar ännu. Det ordnar sig säkert till slut.
En sak som är väldigt trivsam är däremot antalet portar på baksidan av datorn. Det är inga problem att koppla in mina lite äldre tillbehör till min Mac Pro. Det var i och för sig inget problem med Mac minin heller men det är ändå trevligt.
Frågorna som skall besvaras är väl dessa: är jag klok i huvudet som köpt denna dator och går den faktiskt att leva med? Status på mitt huvud och vad som finns i det överlämnar jag till andra att bedöma, men min gamla Mac fungerar faktiskt alldeles utmärkt att använda till det jag använder den till.
Jisses vad vacker den är.
© 2000 - 2025 Joakim Melin.
Prenumerera på bloggen via Mastodon.
