2023-04-12
Steve Jobs Archive (som drivs av bland andra hans änka, Laurene Powell Jobs, och Jonathan Ive):
A curated collection of Steve’s speeches, interviews and correspondence, Make Something Wonderful offers an unparalleled window into how one of the world’s most creative entrepreneurs approached his life and work. In these pages, Steve shares his perspective on his childhood, on launching and being pushed out of Apple, on his time with Pixar and NeXT, and on his ultimate return to the company that started it all.
Gratis att ladda ned i en rad olika format från projektets hemsida. Givetvis är den mycket smakfullt layoutad. Givetvis är den läsvärd och innehåller bilder vi inte sett tidigare. Givetvis är den tillgänglig via Apple Books.
Man kan, kort sagt, säga att detta är Steve Jobs sista produkt, tolv år efter hans bortgång. Ytterst läsvärd hur som helst, även om man säkerligen kan tänka sig att sanningen i vissa delar är en aning friserad för även om Steve Jobs hade många intressanta egenskaper så var han ingen ängel.
2023-04-12
James Iry skojade 2009 till det ordentligt om programmeringsspråkens historia:
1964 - John Kemeny and Thomas Kurtz create BASIC, an unstructured programming language for non-computer scientists.
1965 - Kemeny and Kurtz go to 1964.
1972 - Dennis Ritchie invents a powerful gun that shoots both forward and backward simultaneously. Not satisfied with the number of deaths and permanent maimings from that invention he invents C and Unix.
1987 - Larry Wall falls asleep and hits Larry Wall’s forehead on the keyboard. Upon waking Larry Wall decides that the string of characters on Larry Wall’s monitor isn’t random but an example program in a programming language that God wants His prophet, Larry Wall, to design. Perl is born.
Länge sedan jag skrattade så här hårt.
2023-04-10
Gin, tonic, bearnaise, korv, och ett stilla firande av avsnitt 350 hemma hos Fredrik i Göteborg.
Mer läsning (och lyssning) här.
(Ja - det känns rätt häftigt att den lilla podden jag och Fredrik startade i oktober 2015 fortfarande lever och har en stadig lyssnarskara. Det är något jag är väldigt stolt över att vara en del av.)
2023-03-30
Jag bytte ju CMS-system för denna blogg till Wordpress för ett tag sedan efter att ha tröttnat på allt strul med Jekyll.
Nu är det dags att byta igen. Efter att ha noterat hur jag utsattes för hundratals intrångsförsök dagligen så ledsnade jag på Wordpress. Inte för att folk hade kunnat ta sig in via inloggningsrutan där det var ett oerhört komplext (och långt) lösenord, plus att jag också hade två-faktor-autentisering påslaget. Det som oroade mig är det som jag inte kunde kontrollera. Buggar i Wordpress, buggar i PHP, buggar i tilläggsprogram, och så vidare.
Jag gillar att sova gott om natten. Jag gillar inte att behöva fundera på sånt här. Så nu behöver jag inte göra det längre.
Bloggen bygger på ett gammalt favorittema, Lanyon. Det kommer förändras utseendemässigt framgent och en hel del av bloggtexterna saknar fungerande länkar och bilder men jag går igenom allt, en sak i taget, och fixar dem. Det är tidskrävande, absolut, men samtidigt är det lite trevligt att gå igenom gamla grejer, fixa småfel som man missat och så vidare.
2023-03-18
PC Gamer:
When SimCity launched on March 6, it required players to maintain an active online connection to the game’s servers. If that connection dropped, they’d be booted from the game. The problem, simple as it seemed, was significant: there wasn’t enough server space to go round. Players were met with frequent crashes, extreme latency, exceedingly long load times, disconnections, and delayed downloads. Swathes were unable to get into the game at all, left endlessly hanging in the launch menu, let alone experience the fresh multiplayer city building they were promised. The game’s servers buckled under the tidal wave of players trying to connect, and there was no subsidence on the horizon.
Snart patchades spelet så man kunde spela det utan att vara uppkopplad, och detta är ännu ett sånt där spel som har gett mig tusentals timmar med underhållning de senaste tio åren.
Därmed inte sagt att det är ett perfekt spel – långt ifrån det. Efter att ha spelat det tio år så har jag ännu inte lyckats få en riktigt stor stad att fungera utan att ha gigantiska inkomster från en tillverkningsindustri eller någon form av utvinning av naturresurser i form av olja, malm eller kol (med rejäla problem i form av föroreningar som följd).
Ska man lyckas som borgmästare måste man ligga på 9-10 procents skattetryck, annars blir invånarna sura. Med 100000+ invånare räcker helt inte skattepengarna till för att kunna finansiera skolor, sjukhus, poliser och brandmän, med mera. Sophämtning, återvinning och reningsverk kostar stora pengar att hålla igång, så också transportfunktioner som bussar, spårvagnar och tågstationer. Eller en flygplats – varför man nu ska kunna anlägga en flygplats mitt i en stad låter jag vara osagt men man kan faktiskt göra det.
Man kan givetvis ägna sig åt att tillverka processorer, tv-apparater och datorer och sedan exportera dessa men problemet då är att man måste importera det råmaterial som krävs för att tillverka dessa produkter, och den importen är inte gratis på något sätt. Vinsten efter att produkten är tillverkad och slutligen exporterad är inte tillräckligt stor. Utöver det så tar denna moderna “high-tech”-tillverkning rätt mycket plats på en redan trång stadskarta och erbjuder inte tillräckligt med arbetstillfällen för stadens invånare.
Så det krävs gruvor och oljefält, med allt vad det innebär. Som alla naturresurser så tar också dessa slut efter ett tag och då gäller det att man har tillräckligt med andra former av intäkter, för annars rasar ens stad ihop som ett korthus tämligen omgående.
Precis som städer i den verkliga världen klarar sig ingen stad i SimCity utan ständig tillsyn och underhåll, men det är rätt talande att de tre val man har i SimCity om, eller kanske snarare när, ens stad går i konkurs är “ta ett borgenslån”, “höj skatterna” eller “starta en ny stad”.
Vill man att staden ska växa så måste man packa husen så tätt som möjligt, vilket givetvis gör att fler hus kan byggas men då försakas det plats för exempelvis parker, vilka dels höjer värdet på marken som husen omkring parkerna står på vilket gör invånarna i närheten glada. Parkerna tar också väldigt mycket plats som man ju hellre vill ha till bostäder, och eftersom kartorna är så små för städerna i SimCity är utrymmet på kartorna extremt värdefullt. Fler parker men färre och nöjdare invånare, eller fler invånare och färre parker? Kanske är det ett exempel på vad SimCity gör allra bäst: simulera omöjligheten i att göra alla nöjda. Låt gå att det kan innebär att hundratalet personer står utanför ditt residens och demonstrerar dag efter dag.
Städerna i SimCity anno 2013 var inte tänkta att vara projekt man kunde arbeta med under veckor, eller kanske till och med månader. Det är lite synd, för SimCity är ett roligt spel men den version som kom 2013 kunde varit så mycket mer.
2023-03-07
The Register:
But this illustrates the difficulty of defining precisely what the word “Unix” means in the 21st century. It hasn’t meant “based on AT&T code” since Novell bought Unix System Labs from AT&T in 1993, kept the code, and donated the trademark to the Open Group. Since that time, if it passes the Open Group’s testing (and you pay a fee to use the trademark), it’s UNIX™. Haiku hasn’t so it isn’t. Linux has so it is. But then so is z/OS, which is a direct descendant of OS/390, or IBM MVS as it was called when it was launched in 1974. In other words, an OS which isn’t actually based on, similar to, or even related to Unix.
Which means that the last officially trademarked commercial UNIX™ is Apple’s macOS 13, which underneath the proprietary GUI layer is mostly an open source OS called Darwin anyway. The kernel, XNU, is based on Mach with an in-kernel “Unix server” derived from FreeBSD.
Personligen tycker jag Unix är mer av en filosofi än ett stenhårt regelverk. Haiku, FreeBSD, Linux, macOS… de har i princip samma filstruktur och samma “tänk”, så i min värld är de alla Unix på ett eller annat sätt.
2023-03-07
Elizabeth Lopatto:
Hey, Google? I don’t want to log in to do a search. If I wanted to log in, I would. All the pop-ups in the world are not going to get me to log in. You know how, on my phone, you keep asking me when I open a link in my email whether I want to open it in Chrome? I don’t, and I can say no forever. All you’re doing is making me resent you.
Det finns betydligt fler syndare än Google men trenden blir allt mer uppenbar: vi får inte tracka dig genom cookes och andra dumheter, men om du loggar in så kan vi få ut mer information från dig.
Internet var roligare förr.
2023-02-24
(Bildens källa är okänd men den är helt brilliant.)
2023-02-21
David Heinemeier Hansson:
Since declaring our intention to leave the cloud in October, we’ve been busy at work making it so. After a brief detour down a blind alley with an enterprise Kubernetes provider, we found our stride building our own tools, and successfully moved the first small application out of the cloud a few weeks ago. Now our sights are set on a total cloud exit by the end of the Summer, and by our preliminary calculations, we stand to save about $7m in server expenses over five years from doing so. Without changing the size of our ops team.
“Molnets” syfte har aldrig varit att företagen ska spara pengar, utan snarare att göra det enkelt för samma företag att enkelt skala upp eller ned “sina” resurser och samtidigt ha ett minimalt antal anställda i sin egna interna IT-avdelning.
Kan vara värt att fundera på när man tror att “molnet” kommer spara en pengar.
2023-02-21
Förra året började jag klaga på att jag hade svårt att läsa texten på min iPhone 12 mini. Christian föreslog i sin sedvanliga visdom att jag kanske behövde nya glasögon. Det hade han rätt i. Progressiva glasögon till och med. Läget med mina ögon och telefonen blev bättre i 7-8 månader men på senare tid har jag märkt att ögonen har börjat kännas ansträngda igen när jag använt min telefon. Jag har inte haft problem med att läsa texten som sådan, men det är som att skärmen varit lite för liten. Att öka storleken på typsnitten hade säkert hjälpt men då hade jag fått sitta och scrolla i all evighet och lite till så jag bestämde mig, efter en hel del research, att det var dags att slå till på en iPhone 14.
I princip samtliga mobiloperatörer i landet erbjuder iPhone 14 med någon form av abonnemang och i mitt undersökande fann jag dessutom att prisnivån mellan en iPhone 13 och en iPhone 14 inte var överdrivet stor per månad. Intressant nog var det däremot en enorm skillnad på datamängden per månad i abonnemangen som erbjöds beroende på vilken operatör man valde. Jag har klarat mig i åratal på fyra gigabyte per månad och det var det jag tittade efter men när jag noterade att Comviq erbjöd tio gigabyte per månad, vilket tillsammans med telefonen kostade mindre totalt per månad jämfört med Tre som erbjöd knappt hälften per månad för mer pengar än Comviq, så var det uppenbarligen köpläge.
Det tog några dagar men telefonen är äntligen här. Jag valde att köra med ett eSim denna gång och i skrivande stund har nummerporteringen från min gamla operatör ännu inte gått igenom. Jag hade förberett mig på att Comviq hade operatörslåst telefonen men det visade sig att så inte var fallet. Jag kunde helt sonika pluppa in sim-kortet från min snart före-detta operatör i min iPhone 14 och det fungerar utmärkt. Varför porteringen ska upp till en vecka att genomföras är för mig ett mysterium men det är åtminstone helt automatiserat vilket är välkommet jämfört med hur det var förr i tiden.
Som synes är storleksskillnaden mellan min iPhone 12 mini och min iPhone 14 rätt rejäl. Inte helt överraskande, givetvis, men för mig som vant mig vid iPhone 12 mini, och det ska sägas här och nu att det har varit min favorittelefon från Apple genom tiderna. Utan någon som helst konkurrens. Formatet på denna telefon och dess efterföljare, iPhone 13 mini, är fenomenalt och prestandan lika så.
Prestandamässigt känns inte iPhone 14 så vansinnigt mycket snabbare än min gamla iPhone 12 mini. Givetvis erbjuds den sedvanliga känslan av att allt känns lite rappare men ändå – det är inte som dag och natt som jag kanske hade förväntat mig. Storleksmässigt känns iPhone 14 som ett litet campingbord som man stoppar i fickan. Jag kommer nog vänja mig men hade Apple erbjudit en telefon med samma funktioner och prestanda som en iPhone 14 fast i samma storlek som iPhone X så hade det varit ett givet köp för mig.
Skärmen då? Tittar man på specifikationerna mellan de två telefonerna så ser man tydligt att det är två saker som skiljer: den maximala ljusstyrkan och upplösningen. I övrigt är det, åtminstone på pappret, exakt samma skärmpanel i de två telefonerna (bortsett från att iPhone 12 mini har en mindre dito, givetvis). Det är sannolikt den lilla skillnaden i upplösning kombinerat med den större skärmen som gör att jag har lättare att läsa på iPhone 14. Texten känns lite tydligare och den är också lite större på skärmen. Tangentbordet är också större och så också texten i menyraden som jag jämförde sida vid sida de två telefonerna emellan.
Den större skärmen och den närmast minimala känslan av att telefonen är lite snabbare är nog egentligen de två skillnader jag kan komma på så här några timmar efter uppackning. Kameran är säkert bättre jämfört med iPhone 12 mini så det får jag återkomma till men eftersom kameran i den telefonen inte var något jag störde mig på så kan jag inte påstå att det känns superprioriterat för mig i denna nya iPhone 14.
Nöjd? Ja. iPhone 14 känns lagom, varken mer eller mindre. En liten gnagande tanke i mig undrar om Apple inte peakat ut när det gäller prestandalyften i iPhone-modellerna, men skulle jag påstå det rakt ut så lär de väl lansera iPhone 15 till hösten som garanterat kommer blåsa strumporna av alla som funderar på samma sak. Vi lämnar den tanken så länge.
Detta är en blogg av