Efter en stor väntan så hittade jag lite tid för att sätta mig i ett nedsläckt filmrum för att se på den tredje och avslutande delen av Sagan Om Ringen-trilogin. Ska man summera filmen som helhet så är det ruggigt bra. Men filmen har en del problem, som redan började synas i del två. För i första delen fanns det massor av karaktärer. Man fick lära känna folk på ett annat sätt och det var gott om bra repliker.

…

Äntligen! Min avsky mot Elwe Nilsson står inte en riktig pungklåda långt efter. Här i Vallentuna är han numera känd för att ha flyttat dragningen av en väg mellan Stockholmsvägen, som går rakt genom Vallentuna, och Arningeleden. Skälet framkom liksom aldrig men att han bodde precis där vägen egentligen skulle ha gått hade säkert inget med saken att göra…

… själv fick jag ett genomdrygt mail från Elwe i vintras när jag mailade honom och resten av samhällsbyggnadsnämnden i Vallentuna för att försöka få dom att inte bygga en bilväg på baksidan av vårt hus, där ungarna är ute och leker en hel del på somrarna. Vägen kommer nämligen att gå precis bredvid vår tomt. Jag bad dom också att inte ge bygglov till en friskola på den sista plätten skog som vi har kvar på vår sida av Roslagsbanan. “Det ska inte finnas någon skog där. Det ska byggas hus!”, skrev Elwe och upplyste mig om att det inte var hans problem att vi inte hade kollat detaljplanen innan vi köpte vårt hus för fyra år sen.

…

Årets första koncert var med ett band som jag är väldigt kluven till. Kraftwerk gör sina första riktiga turne sedan 1991, vilket var året då de besökte Sverige senast. Cirkus är utsålt i dagarna tre och Åsa och jag har släpat oss dit för att se om gubbarna håller måttet.

Och det är lite bitterljuvt. Sedan jag såg dem 1991 har två bandmedlemmar bytts ut ännu en gång. De verkar inte ens ha bemödat sig med att uppdatera ett av robotarnas huvuden då en av de två nytillkomna medlemmarna sägs vara en ersättare.

…

Så var man 30 då. I går kväll samlades närmare 40 pers, tror jag, hemma hos oss för en riktig brakfest. Jag trodde sju liter vin skulle räcka men ack så jag bedrog mig. Janne fick tag i den fyrsträngade gitarren och spelade diverse melodier, Jesús drog till stan med min bror efter midnatt (de skulle på kasinot, var det sista jag hörde) och jag bara hoppas att han kom hem ordentligt.

…

Jag bestämde mig för att göra någonting med mina Sparcstation 5-maskiner. Jag har två av dem, en 170Mhz och en 110Mhz, och den senare är en maskin du kan köra nästan vad som helst på : Linux, Openstep, Solaris, OpenBSD eller NetBSD… men 170Mhz-modellen är något helt annat – det är bastarden i familjen.

Anledningen att så är fallet är för att denna modell, och endast denna modell, i Sparcstation 5-familjen är bestyckad med en Turbosparc-processor tillverkad av Fujitsu som tuffar på i 170Mhz, vilket kan jämföras med övriga modeller i Sparcstation 5-serien som är utrustad med den klassiska Hypersparc-processorn med klockfrekvenser på 70, 85 och 110Mhz. Turbosparc-processorn är om jag förstått det rätt ett halvt steg mellan Hypersparc och Ultrasparc, där den fått vissa egenskaper från Ultrasparc-processorn men där något gick lite fel, för det är en riktigt underlig processor… och därför är den också riktigt intressant.

…