Från tre laddare till en ☍

Man kommer till en viss punkt då man ledsnar på att ha en laddare för telefonen, en laddare för klockan och, kanske, en tredje laddare som alternerar mellan iPad och Airpods.

Jag kom till den punkten. Så jag började undersöka det här med “multiladdare”, alltså en produkt som låter mig ladda mer än en sak samtidigt, gärna i ett lagom fräsigt format i form av ett snyggt och lättanvänt stativ. Apple har givetvis alternativ från exempelvis Belkin, men de kostar å andra sidan bortåt 2000 riksdaler och så djävla roligt ska vi inte ha det varför jag började spana in alternativen.

Ett sådant var en produkt från företaget Aukey vid namn “3-in-1 Wireless Charging Station”, eller “LC-A3”. Föga upphetsande namnval, kan jag väl tillstå, men förpackningen kändes ändå hyfsat förtroendeingivande. I skrivande stund går det att få denna produkt för under 300 kronor, tidigare kostade den det dubbla.

Vad är då “specifikationerna” för denna laddstation? Precis som alla andra “trådlösa” laddstationer så stödjer den Qi-standarden vilket innebär att alla Apples produkter som stödjer “trådlös” laddning fungerar med denna “laddstation”. Den skickar ur sig totalt tio watt som de tre enheter man laddar får dela på (om jag förstått produktens specifikation rätt, den är en aning oklar på denna punkt) men helt klart är åtminstone att den är avsedd för en iPhone, en Apple Watch och ett laddetui till ett par Airpods.

En anledning till att denna produkt är så billig (i synnerhet i jämförelse med de exempel på Apple Store jag nämnde tidigare) tror jag är denna: det medföljer ingen laddare till din Apple Watch. Man får istället ta sin befintliga laddsladd som följde med klockan och montera denna i avsedd hållare och sedan snurra till den lite fint på laddstationens undersida.

Någon nätdel medföljer för övrigt inte heller i kartongen varför man får vackert ta en laddare man redan äger - jag tog en laddare till en äldre iPad, en laddare som skickar ur sig 12 watt eller 2,4 ampere vilket borde räcka till detta.

Den stora frågan är då: fungerar det?

Ja det får man väl säga. Ett litet aber är givetvis att jag inte kan dra ur en sladd ur exempelvis telefonen och plugga in i min iPad. Jag har inte funderat klart runt den problematiken, för det vore ganska pinsamt att behöva ha en laddare till enbart för iPad:en när jag har en sådan snygg laddstation på sängbordet.

För strax söder om 300 kronor är denna laddstation ett fynd. Den kanske inte är snyggast i världen, men den duger sannerligen för mig.

Apples mästerverk fyller 20 år ☍

Apples iSight-kamera. Foto: Apple.

Apple har sedan Steve Jobs återkomst till företaget i slutet på 90-talet lanserat många produkter med exceptionell design. En av alla dessa produkter framstår i mitt tycke som extra exceptionell och det är något så enkelt som en webbkamera. iSight hette den och nu i juni år 2023 är det 20 år sedan Apple lanserade den på WWDC 2003. Jag bestämde mig för att registrera ett domännamn och publicera en hyllning till något så enkelt och samtidigt genialt så håll till godo.

Min datorväska - tolv år senare ☍

Det är snart tolv år sedan jag köpte den senaste, och troligen sista, datorväska jag någonsin kommer köpa. Ally Capellino AO heter den, avsedd för 15-tums-datorer, och den var svindyr även med 2011 års mått mätt: 1690 spänn.

Tyvärr säljs inte denna väska längre, men jag har kvar den och använder den fortfarande. Men håller den måttet? Mer om det senare - först testet jag skrev om den i septembernumret av Macpro Magazine från år 2011.

Vad gör en bra datorväska? Eller vad gör en datorväska dålig? Under många år har jag ställt mig den frågan, eftersom jag likt många andra datornördar aldrig riktigt tycks hitta den perfekta väskan för min dator och vadhelst jag behöver släpa med mig i övrigt.

Men när jag satt och gjorde julspecialen för Macpro Magazine:s Decembernummer förra året så sprang jag på en väska vid namn Ally Capellino AO. Jag föll, bokstavligen talat, för den direkt men prislappen gjorde att jag raskt kom på andra tankar och fortsatte använda min gamla slitna Samsonite-väska som jag använt sedan 2005. Sommaren kom och tiderna var bättre och en dag så gjorde jag affär, utan att ens ha tittat på väskan i verkligheten. Kanske inte det smartaste sättet att spendera 1500 kronor på, men sak samma, väskan beställdes från Apple Store och vips så satt jag med den hemma.

Modellen är anpassad för 15”-maskiner, så min 11” Macbook Air och min iPad 2 ryms utan några större problem i den. Utöver det så ryms också visitkort, laddare till datorn, ett Moleskin-anteckningsblock, lite papper, USB-modem och USB-lagringsminnen och tja, ni vet, det där man brukar släpa med sig. Och jag har släpat den här väskan till hotell, på tåg, på flyget, i bilen och in på möten och det är tre saker jag märkt som gjort att den här väskan fungerar för mig.

Det första är färgen. En svart väska är helt värdelös för mig, av den enkla anledningen att det svarta innanmätet förutsätter att alla de saker du har i väskan är vita eller åtminstone inte svarta. Den här väskan är kakifärgad med kanter av brunt skinn, och det är djurhud vi pratar om nu, inte en plastimitation. Det andra är antalet fack. Min gamla Samsonite-väska hade massor med fack. Det är bra för de som kan hålla ordning och vet var de lägger sina saker. Jag tillhör inte den kategorin utan jag kastar ner grejerna i första bästa fack. Slarver, jag vet, men så är det bara. Den här väskan har ett särskilt iPhone- fodral, för övrigt, som jag måste erkänna att jag inte använder allt för ofta, men i övrigt har den tre fack med dragkedja utöver de interna facken i väskan och det är precis lagom. Fackens insidor är för övrigt i grönt tyg så det är svårt att inte se vad som finns där.

Den tredje anledningen är dess utseende. Jag får komplimanger för den här väskan. Jag ska erkänna att jag köpte den för att jag tyckte den var snygg och för att en väska i en annan färg än svart och i ett annat material än plast (eller något annat syntetmaterial) tilltalade mig. Men när jag går in på ett kundmöte med den här väskan så får jag frågor om den, och det bryter isen direkt och gör resten av mötet till mötets motsvarighet av en räkmacka.

Bomullssmärtningen är mjuk och följsam utan att vara fladdrig. Facket för datorn är vadderat, axelremmens extra vaddering är mjuk och riktigt bekväm utan att vara sladdrig. Kort sagt, detta är den bästa väska jag haft. Någonsin, och jag har spenderat sköna pengar på allsköns väskor förut (Boblbee, kommer nån ihåg dem? Jodå, haft en sån också. 1600 spänn…) men aldrig varit nöjd. Nu har jag spenderat 1700 kronor på en väska och för första gången är jag faktiskt precis just nöjd. Den är värd varenda krona.

Så här snart tolv år senare kan man fråga sig: håller den måttet? Ja, tveklöst. Den är givetvis lite sliten, vilket bara gör den ännu snyggare. Alla spännen, sömmar och annat, inklusive axelremmen, är fortfarande fullt fungerande och ser riktigt bra ut. Det är inte ofta man köper något som man aldrig någonsin ångrar att man köper men denna väska är ett sådant köp som jag ser fram emot att använda till den ramlar sönder. När det händer vet jag inte men jag räknar med att den håller 20 år till.

Mi Smart LED Desk Lamp Pro ☍

Mi Smart LED Desk Lamp Pro. Foto: Xiaomi.

En av mina små hobbies är att köpa “smarta” saker. Det vill säga: saker jag kan styra med min telefon, eller med Siri, eller automatisera via Apples Homekit. Jag har en lampa i köksfönstret som tänds automatiskt när solen går ner, och släcks automatiskt när solen går upp, vilket styrs via IKEA:s smarta-hem-grejer och en uråldrig gateway som pratar med Apple Home via Homekit. Jag har termostater från Tado som styrs via ännu en gateway som pratar med Apple Home via Homekit. Och sen har jag ett antal prylar från Xiaomi: en airfryer, en luftrenare och ett antal fläktar som alla egentligen inte alls vill prata med Homekit men gör det ändå via Homebridge.

Jag borde veta bättre, givetvis. Kinesiska statens dammsugande av information från världens alla hörn sker inte sällan via just smarta prylar som säljs av företag som Xiaomi, så varför köpa en grunka till?

Xiaomis grejer är rätt oemotståndeliga. Deras designspråk är i mångt och mycket kopierat rakt från Apple men de gör det ändå på sitt lilla sätt. Det mesta är “vitt-vitt-vitt” som min mäklare brukar säga när hon beskriver den perfekta väggfärgen inför en försäljning, och för de pengar man betalar för Xiaomis grejer så håller de faktiskt bra kvalitet. Inget snack om det.

Homebridge. Fina grejer.

Så när jag såg att bolagets butik på Internet, Mi Store, hade ännu en rea så var det dags att slå till på en produkt jag varit sugen på rätt länge: en “smart” skrivbordslampa. Det är i grund och botten en wifi-ansluten LED-lampa som man kan justera ljusstyrka och ljustemperatur via en app i telefonen, och det är ju inget konstigt med det. Men skrivbordslampan i fråga, en Mi Smart LED Desk Lamp Pro, överraskade mig direkt när jag packade upp den. Jag hade förväntat mig att behöva lägga till den i Xiaomis applikation med ett eventuellt tillhörande strul med att få den att prata wifi, mecka med Homebridge för att slutligen få in den i Home-applikationen och så vidare.

Varför förväntade jag mig då detta? Jo, på Mi store-sidan för produkten står följande:

För att förenkla din vardag stöder Mi Smart LED Desk Lamp Pro röststyrning via Amazon Alexa och Google Assistant. Använd din röst för att slå på och av lamporna och justera ljusstyrkan exakt så som du önskar.

Inte ett ord om Siri, Apple Home eller Homekit, eller hur?

Döm då av min förvåning när jag ser denna papperslapp sittandes på lampans bas:

För bra för att vara sant, undrar ni? Jag testade att lägga till den i Home-applikationen.

Jag scannade QR-koden som vanligt, fick sedan vänta någon minut på att Homekit skulle kunna ansluta till lampan.

Och det fungerade! Jag fick döpa lampan och sedan de vanliga förslagen på automation vilka jag valde att ignorera för stunden.

Slutligen var den inlagd i Home-applikationen och jag kunde börja ljustera ljustemperatur (mellan 2500K och 4800K) och ljusstyrka direkt från Home-applikationen i min iPhone 14. Enligt Xiaomi har lampan också ett inbyggt batteri (!) som ska räcka i 25000 timmar vilket gör att batteriet ska räcka i över elva år om lampan används i sex timmar om dagen. Jag har ingen aning om varför man sätter ett batteri i en skrivbordslampa, i synnerhet inte eftersom det faktiskt medföljer en vanligt strömadapter för anslutning till elnätet.

Något batteri finns, givetvis, inte i lampan utan det hela är högst sannolikt ett översättningsfel på Mi Store-sidan vilket påpekats av Daniel Neuman och Johan Wassberg:

Mi Smart LED Desk Lamp Pro är ett miljövänligt val tack vare sin högeffektiva belysning och låga energiförbrukning. Den har även en batteritid på hela 25 000 timmar vilket betyder att batteriet kommer att räcka i 11,4 år om det används sex timmar om dagen.

I själva verket är det sannolikt lampans livslängd som avses vilket alltså är 25000 timmar, eller elva år om den används sex timmar om dagen.

Mig veterligen är detta den första produkt från Xiaomi som pratar Homekit på riktigt, utan några fulhack via Homebridge. Det är stort, just på grund av att man nu faktiskt kan använda dessa produkter på ett säkrare sätt.

Mi Smart LED Desk Lamp Pro är just nu på rea, nedsatt från drygt 1100 kronor till drygt 640 kronor. Köpläge, säger jag.

Äntligen är stereoanläggningen klar ☍

De som läser bloggen då och då kanske drar sig till minnes när jag försökte koppla in min vinylspelare till mina Homepod. Det gick ju som bekant inget vidare.

Men skam den som ger sig. Jag började undersöka om det fanns bra högtalare i en betydligt mindre storlek som jag kunde koppla in till min NAD C 315BEE-förstärkare. Prislapparna på nya högtalare är, inte helt oväntat, fortfarande rätt höga och jag kunde helt enkelt inte bestämma mig för vad jag skulle leta efter på begagnatmarknaden. Men så fick jag tips från en god vän om att titta på Dali Concept 2 - de var enligt min vän högtalarna man ville ha om man inte hade så mycket plats.

Dali Concept 2 dyker upp på begagnatmarknaden ibland som auktionsobjekt på exempelvis Tradera men även om utgångspriserna är rätt rimliga, drygt 500 kronor, så brukar de sluta på minst det tredubbla. Efter att ha förlorat några auktioner för Dali Concept 2 så började jag läsa vidare och det visar sig snart att skillnaden mellan Dali Concept 2 och Dali Concept 1 inte är så våldsamt stor, så jag började leta efter ett par av denna modell istället. Några förlorade auktioner senare sprang jag på ett par i Norrköping som jag köpte på stående fot och fick hemskickade. Prislappen? 475 kronor plus frakt. Totalt 690 kronor.

Detta gör att jag nu har en riktigt bra anläggning som kostat mig under 1500 kronor. Skivspelaren fick jag i delbetalning av en dåvarande vän som köpt en synth av mig men som han sen aldrig kunde betala varför jag fick lite kontanter och skivspelaren i betalning. Detta var väl drygt 25 år sedan. Jag bytte pickup på den och den fungerade bra efter det. NAD-förstärkaren hittade jag efter 7-8 månaders letande och den kostade mig 800 kronor och högtalarna som jag nu har lyckades jag få tag i efter minst ett halvårs letande. Tålamod lönar sig om man vill spara pengar, helt enkelt.

Förstärkaren och skivorna döljer sig i skåpet under skivspelaren. Alla kablar är gömda i skåpet och det ger en väldigt clean och trevlig upplevelse när man vill spisa vinyl. Rekommenderas varmt, om inte annat för underhållningsvärdet när ens barn kommer och undrar vad i hela fridens namn man håller på med.