Make something wonderful: Steve Jobs sista produkt ☍

Steve Jobs Archive (som drivs av bland andra hans änka, Laurene Powell Jobs, och Jonathan Ive):

A curated collection of Steve’s speeches, interviews and correspondence, Make Something Wonderful offers an unparalleled window into how one of the world’s most creative entrepreneurs approached his life and work. In these pages, Steve shares his perspective on his childhood, on launching and being pushed out of Apple, on his time with Pixar and NeXT, and on his ultimate return to the company that started it all.

Gratis att ladda ned i en rad olika format från projektets hemsida. Givetvis är den mycket smakfullt layoutad. Givetvis är den läsvärd och innehåller bilder vi inte sett tidigare. Givetvis är den tillgänglig via Apple Books.

Man kan, kort sagt, säga att detta är Steve Jobs sista produkt, tolv år efter hans bortgång. Ytterst läsvärd hur som helst, även om man säkerligen kan tänka sig att sanningen i vissa delar är en aning friserad för även om Steve Jobs hade många intressanta egenskaper så var han ingen ängel.

Låt aldrig sanningen stå i vägen för ett bra skämt ☍

James Iry skojade 2009 till det ordentligt om programmeringsspråkens historia:

1964 - John Kemeny and Thomas Kurtz create BASIC, an unstructured programming language for non-computer scientists.

1965 - Kemeny and Kurtz go to 1964.

1972 - Dennis Ritchie invents a powerful gun that shoots both forward and backward simultaneously. Not satisfied with the number of deaths and permanent maimings from that invention he invents C and Unix.

1987 - Larry Wall falls asleep and hits Larry Wall’s forehead on the keyboard. Upon waking Larry Wall decides that the string of characters on Larry Wall’s monitor isn’t random but an example program in a programming language that God wants His prophet, Larry Wall, to design. Perl is born.

Länge sedan jag skrattade så här hårt.

BMÅ, avsnitt 350: Tonic as a service ☍

Gin, tonic, bearnaise, korv, och ett stilla firande ¹ av avsnitt 350 hemma hos Fredrik i Göteborg.

Mer läsning (och lyssning) här.

(Ja - det känns rätt häftigt att den lilla podden jag och Fredrik startade i oktober 2015 fortfarande lever och har en stadig lyssnarskara. Det är något jag är väldigt stolt över att vara en del av.)

Hej Hugo! ☍

Jag bytte ju CMS-system för denna blogg till Wordpress för ett tag sedan efter att ha tröttnat på allt strul med Jekyll.

Nu är det dags att byta igen. Efter att ha noterat hur jag utsattes för hundratals intrångsförsök dagligen så ledsnade jag på Wordpress. Inte för att folk hade kunnat ta sig in via inloggningsrutan där det var ett oerhört komplext (och långt) lösenord, plus att jag också hade två-faktor-autentisering påslaget. Det som oroade mig är det som jag inte kunde kontrollera. Buggar i Wordpress, buggar i PHP, buggar i tilläggsprogram, och så vidare.

Jag gillar att sova gott om natten. Jag gillar inte att behöva fundera på sånt här. Så nu behöver jag inte göra det längre.

Bloggen bygger på ett gammalt favorittema, Lanyon. Det kommer förändras utseendemässigt framgent och en hel del av bloggtexterna saknar fungerande länkar och bilder men jag går igenom allt, en sak i taget, och fixar dem. Det är tidskrävande, absolut, men samtidigt är det lite trevligt att gå igenom gamla grejer, fixa småfel som man missat och så vidare.

Tio år sedan senaste upplagan av SimCity ☍

PC Gamer:

When SimCity launched on March 6, it required players to maintain an active online connection to the game’s servers. If that connection dropped, they’d be booted from the game. The problem, simple as it seemed, was significant: there wasn’t enough server space to go round. Players were met with frequent crashes, extreme latency, exceedingly long load times, disconnections, and delayed downloads. Swathes were unable to get into the game at all, left endlessly hanging in the launch menu, let alone experience the fresh multiplayer city building they were promised. The game’s servers buckled under the tidal wave of players trying to connect, and there was no subsidence on the horizon.

Snart patchades spelet så man kunde spela det utan att vara uppkopplad, och detta är ännu ett sånt där spel som har gett mig tusentals timmar med underhållning de senaste tio åren.

Därmed inte sagt att det är ett perfekt spel – långt ifrån det. Efter att ha spelat det tio år så har jag ännu inte lyckats få en riktigt stor stad att fungera utan att ha gigantiska inkomster från en tillverkningsindustri eller någon form av utvinning av naturresurser i form av olja, malm eller kol (med rejäla problem i form av föroreningar som följd).

Ska man lyckas som borgmästare måste man ligga på 9-10 procents skattetryck, annars blir invånarna sura. Med 100000+ invånare räcker helt inte skattepengarna till för att kunna finansiera skolor, sjukhus, poliser och brandmän, med mera. Sophämtning, återvinning och reningsverk kostar stora pengar att hålla igång, så också transportfunktioner som bussar, spårvagnar och tågstationer. Eller en flygplats – varför man nu ska kunna anlägga en flygplats mitt i en stad låter jag vara osagt men man kan faktiskt göra det.

Man kan givetvis ägna sig åt att tillverka processorer, tv-apparater och datorer och sedan exportera dessa men problemet då är att man måste importera det råmaterial som krävs för att tillverka dessa produkter, och den importen är inte gratis på något sätt. Vinsten efter att produkten är tillverkad och slutligen exporterad är inte tillräckligt stor. Utöver det så tar denna moderna “high-tech”-tillverkning rätt mycket plats på en redan trång stadskarta och erbjuder inte tillräckligt med arbetstillfällen för stadens invånare.

Så det krävs gruvor och oljefält, med allt vad det innebär. Som alla naturresurser så tar också dessa slut efter ett tag och då gäller det att man har tillräckligt med andra former av intäkter, för annars rasar ens stad ihop som ett korthus tämligen omgående.

Precis som städer i den verkliga världen klarar sig ingen stad i SimCity utan ständig tillsyn och underhåll, men det är rätt talande att de tre val man har i SimCity om, eller kanske snarare när, ens stad går i konkurs är “ta ett borgenslån”, “höj skatterna” eller “starta en ny stad”.

Vill man att staden ska växa så måste man packa husen så tätt som möjligt, vilket givetvis gör att fler hus kan byggas men då försakas det plats för exempelvis parker, vilka dels höjer värdet på marken som husen omkring parkerna står på vilket gör invånarna i närheten glada. Parkerna tar också väldigt mycket plats som man ju hellre vill ha till bostäder, och eftersom kartorna är så små för städerna i SimCity är utrymmet på kartorna extremt värdefullt. Fler parker men färre och nöjdare invånare, eller fler invånare och färre parker? Kanske är det ett exempel på vad SimCity gör allra bäst: simulera omöjligheten i att göra alla nöjda. Låt gå att det kan innebär att hundratalet personer står utanför ditt residens och demonstrerar dag efter dag.

Städerna i SimCity anno 2013 var inte tänkta att vara projekt man kunde arbeta med under veckor, eller kanske till och med månader. Det är lite synd, för SimCity är ett roligt spel men den version som kom 2013 kunde varit så mycket mer.