Fram tills för ett år sedan hade jag inte lagt någon nämnvärd energi på att hålla koll på vem David Carr var.

En dag låg jag på soffan och var sjuk och gjorde vad jag brukar göra de få gånger varje år som jag är sjuk – jag såg jag en dokumentärfilm på Netflix. Denna gång var det en film vid namn Page One: Inside The New York Times som handlade om hur “gammelmedia” i form av just anrika The New York Times försöker anpassa sig till den nya världen med allt vad det innebär i form av förändringar, nedskärningar och så vidare.

…

Robin Williams är död. Detta geni, denna otroligt sympatiska person, ägnade sina sista år åt att genomlida vad som verkar ha varit en enormt djup depression. Och samtidigt vek han inte från sitt sanna kall – att få folk att skratta, att beröra och framkalla eftertanke.

Han gjorde många bra roller. Hans standup-komedi var på många sätt episk (och sällan rumsren), och en intervju med Robin Williams var aldrig tråkig att se. Ibland var det roligare att se hur intervjuaren kämpade med att få några som helst raka svar på en fråga.

…

När jag var åtta år flyttade jag med min familj till Gnesta. Inte världens medelpunkt på något sätt, men det innebar att jag snart skulle utsättas för några saker som fundamentalt förändrade mitt liv för all framtid.

Det första var datorer. Vår granne hade en Vic-20 som jag blev helt frälst av att bara titta på. Spelen var enkla och jag förstod inte att man uttalade “load” som det engelska ordet utan “looo-aad” när man skulle ladda något från kassettbandspelaren. En klasskamrat hade en Commodore 64 med diskettstation och en riktig Commodore-skärm och det var då jag insåg var skåpet stod. Efter att jag uthärdat ett år med min egna Vic-20 övertalade jag min pappa att köpa en Commodore 64 tillsammans med mig.

…

Idag är det 14 år sedan Apple lanserade vad de initialt hävdade var världens snabbaste 64-bitars arbetsstation, en utfästelse de snart tvingades ta tillbaka.

Prestandan var det dock inget fel på. De tre modellerna som lanserades, 1,6Ghz, 1,8GHz och 2GHz var alla baserade på PowerPC 970-processorn och de efterföljande drygt tre åren uppgraderades modellerna med dubbla processorer med allt högre klockfrekvenser. Vi var få som då tänkte på hur mycket ström de här maskinerna gjorde av med, och hur mycket värme de utsöndrade, men när Apple i oktober 2005 lanserade den sista generationen, som såldes fram till augusti 2006, var toppmodellen med dubbla 2,5GHz-processorer med två kärnor vardera utrustad med ett vätskebaserat kylningssystem. Prislappen för den maskinen var då 3299 amerikanska dollar, för övrigt, och under hela modellseriens livstid låg strömförbrukningen på mellan 420 watt och strax över 600 watt, vilket kan jämföras med efterföljaren Mac Pro som drog mellan 120- och 285 watt där den senare var värstingmodellen med dubbla 6-kärnors Xeon-processorer.

…

Under hösten 2003 arbetade jag som journalist på tidningen Datormagazin. Jag ägnade då otroligt stor möda åt att skriva en artikel om de svenska BBS:ernas historia. Även om det säkerligen saknas ett och annat blev artikeln närmare 50000 tecken. Detta var, givetvis, alldeles för mycket text varvid artikeln redigerades ned till ett mer hanterligt format.

Tack vare ett missförstånd sparades inte originaltexten och jag antog att den var förlorad för all framtid, något som grämt mig under många år.

…