THX 1138: 33 år senare ☍

Jag och Åsa satte oss för att se på THX 1138 som släpptes på DVD för ett tag sen. Åsa somnade efter 25 minuter, vilket inte var helt oväntat eftersom detta är en hyfsat krävande film av den som ser den. Därmed inte sagt att den är dålig.

Jag vågar nog påstå att detta är en av Lucas bästa filmer någonsin. De tre första/sista Star Wars-filmerna är inte dåliga de heller (åtminstone inte The Empire Strikes Back och Return of the Jedi för där varken regisserade han eller skrev manus vilket Lawrence Kasdan stod för. Lucas skrev däremot historien som manuset baserar sig på men det är en annan femma det.) men med THX 1138 finns en experimentlusta, begränsade men ändå effektiva effekter och en väldigt synisk syn på framtiden och kanske också på det konsumtionssamhälle vi befinner oss i just nu.

Vad som däremot retar mig är att Lucas, precis som med den nyligen släppta DVD-boxen med de tre sista Star Wars-delarna, inte kan hålla tassarna borta från filmen utan ska in och lägga till nya specialeffekter. Med Star Wars-filmerna så fungerar det eftersom man redan från börjar befinner sig i en så pass artificiell värld men i THX 1138 så går det mesta att känna igen. Tekniken som förekommer i filmen känns i vissa fall ganska omodern men i andra inte alls fel än i dag, men genom att då lägga till polerade digitala effekter skär totalt emot resten av filmens känsla. Särskilt tydligt är det på slutet där de varelser som bor i utkanten anfaller THX då man nästan vill skrika rakt ut för det blir så FEL.

Anyway, filmen är stört omöjlig att få tag i om man är ute efter orginalversionen (vilken jag tror SVT sände i höstas. Något jag givetvis missade…) så man får väl nöja sig med denna DVD istället. Disk 2 innehåller tonvis med information om American Zoetrope (filmbolaget/kollektivet som startades av Francis Ford Coppola), hur THX 1138 gjordes och den studentfilm som Lucas gjorde på filmskolan och som fick stå som modell för THX 1138.

Robert Duvall och Maggie McOmie är lysande som THX 1138 och LUH 3417 medan Donald Pleasence (presidenten i Escape From New York om någon minns) är skrämmande bra som SEN 5241.

Saker jag hatar riktigt mycket med min Mac ☍

Jag har irriterat mig länge nu på Apple och och på min bärbara PowerBook. Så jag tänkte skriva en lista över saker jag irriterar mig på när det gäller de båda:

1. Nej, Apple gör inte världens bästa datorer. De gör världens snyggaste. Detaljkvaliteten är i mitt tycke sämre än i exempelvis en Dell.

2. Fläkten i min 12" PowerBook jobbar i stort sett hela tiden. Och när den jobbar överröstar den min Pentium4 som jag har under bordet. Det måste vara någon form av rekord.

3. Om jag inte först mappar upp min MP3-share på min server här hemma innan jag startar iTunes, så är det illa. För även om jag ställt in så att iTunes ska mappa till min MP3-share så skiter den i det om jag inte mappat upp den först. Det resulterar i att jag får ställa in det igen, och sen ska iTunes “uppdatera” mitt musikbibliotek. Jag har över 50000 MP3-låtar.

4. Om jag har en webbläsare, mailprogrammet och iChat igång samtidigt så startar fläkten. Och det på en dator med en 867MHz och 640MB minne.

5. Om jag ansluter en extern skärm till min 12" PowerBook så jobbar fläkten i stort sett hela tiden. Det är jävligt irriterande.

6. Apple Support måste vara världens sämsta kundsupport. Troligen slår de till och med Volkswagen Sverige AB under dess “guldår” i slutet på 90-talet med månadslånga köer till deras verkstäder och usla reparationer som följd.

7. Apple är troligen världens stroppigaste företag. De fel som finns i tidigare modeller skiter de fullständigt i. Istället utvecklar de nya modeller och bygger successivt bort felen som fanns i de tidiga versionerna. Vill du ha ett råd av mig så blir det: köp ALDRIG den första generationen av en Apple-produkt.

Jag har god lust att sälja min PB12. Den har åkt i golvet från en låg pall en gång och har en svinliten repa på skärmen men annars är den i gott skick. Maila bud till joacim kanelbulle melin punkt org om du är intresserad. Gott om lull-lull medföljer. Kanske har just du överseende med de brister som jag anser att produkten har. Själv har jag fått nog nu och satsar på att bygga en Athlon 64-maskin istället. Den är tystare, snabbare och bättre. Att jag får köra Windows ser jag som en olycklig omständighet men jag är villig att leva med det.

Priset på fläskkotletter går snart upp igen på Östermalm ☍

Om man ska tro MQ:s senaste annonskampanj så ska vi se ut som Viktor och Coco från Östermalm. Personligen tycker jag de ser ut som tre lobotomerade avmagrade psykopater som inte tvättat håret sedan dackefejden.

MQ kan ju givetvis hävda att jag inte ingår i deras målgrupp, att jag ändå inte är önskvärd som kund eftersom jag liksom inte hajjar konceptet, men med tanke på hur många tusen jag spenderat där i år på kläder så har jag fram tills idag ansett mig vara någon av en stamkund där.

Den rådande trenden med någon form av dyrkan för “hippa” rika innerstadsmänniskor är äcklande. Inte för att jag vill missunna folk att ha pengar eller vara hippa, utan för att dessa människor tydligen har ett riktigt stort behov av att vara förmer, att vara bättre än oss “vanliga”, och att avskärma sig från “normala” människor genom sina stängda viktiga klubbar, fina restauranger och exklusiva spa:n.

De rika parkerar på handikapplatser, kör i bussfilen och i stort sett bryter mot de regler som de behagar bryta mot. För de är rika, så de kan “unna” sig böter. Om inte annat får de tillfälle att förklara för en stackars människa att de minsann gått på Handels och har en rik pappa och att de inte behöver betala någon jävla böter.

Det sjukaste är att de “fina” människorna inte längre har den goda smaken att ligga lite lågt med degen, sina överdrivet feta bilar och överdrivet väldimensionerade kvartar. utan istället ska de visas upp i TV, i tidningar och nu också i annonskampanjer. De som tycker jag är en aning trångsynt får ursäkta, men hockeyfrillan är död och i mina ögon är flottigt bakåtkammat hår inget annat tecken än att man inte har råd att köpa schampo eller inte har vett att tvätta sig i barret innan det börjar växa saker där uppe. Hårlössen var väldigt vanliga för hundra år sen, så får vi se en ny epidemi av sådana på Östermalm så vet vi varför.

Nej, hela Östermalmstrenden börjar bli en parodi på sig själv, och de som bor där förtjänar inget beröm för att de “lyckats” utan snarare en klapp på axeln och telefonnumret till närmaste psykoterapeut. Efter att jag skrivit den första versionen av denna bloggning diskuterade jag det hela med Jeroen och vi kom fram till att den rådande trenden med alla dessa Östermalmsfjantar som går runt och ser likadana ut, för de gör ju det (kolla in hur många som INTE har Canadian Goose-jackor i vinter) egentligen är osäkra individer som är så otroligt rädda för att stå utanför acceptansen från andra likasinnade så de måste visa att de minsann också är rika och har råd med en fucking täckjacka för 4 papp eller vad den nu kostar.

Det är onekligen en viss tröst att veta att till slut så ligger vi alla där med en nerbajsad blöja runt höfterna och väntar på döden. De rika gör det dock med lite bättre utsikt än vi övriga.

Den sorgliga sagan som är Apple:s support (eller: The Never Ending Story) ☍

För en tid sen så lade batteriet i min 12" PowerBook av totalt. Jag fick kanske ut 30 minuters laddning ur ett batteri som inte ens var ett år gammalt så jag ringde Apple:s Support, fick för tredje gången förklara att jo, jag har AppleCare-paket till PowerBook:en men ni har reggat paketet på min gamla G3 PowerBook som jag inte äger längre!. (de har lovat att fixa detta, för övrigt. Jag har faxat in pappret med min aktiveringskod för Apple Care till supporten tre gånger nu…).

När förklarandet var ur vägen så fick jag reda på att ett nytt batteri skulle skickas ut. Det gamla batteriet skulle returneras i samma kartong som det nya skickades ut i och det var bara att ringa UPS så kom de och hämtade paketet. För säkerhets skull tog de också mitt kreditkortsnummer. Anledningen var att de var tvungna att debitera mig för det nya batteriet om det gamla av nån anledning inte skulle returneras. Fair deal, tänkte jag.

Problemet var bara att jag skulle ut och resa igen dagen efter att batteriet kom så jag fick vänta med returen i cirka fem dagar. Sedan händer ingenting och efter ett par-tre veckor så säger jag upp kreditkortet (behöver det inte längre). Därefter, och nu pratar om ett tidsspann på kanske en vecka mellan det att jag sa upp kortet och sluträkningen anlände i min brevlåda, hann Apple debitera för batteriet och sedan skicka ut ett brev som sa att pengarna för batteriet nu hade återinsatts på mitt konto. Vilket inte har hänt.

Jag pratade med Apple Support igen i måndags och förklarade allt, faxade in alla papper och så vidare. Och sen dess har jag inte hört ett skvatt.

Imorrn ska jag ringa dom igen. Och nu tänker jag inte vara trevlig längre. Nu ska jag vara en sån här asshole customer som inte ger sig. Jag vill verkligen inte men tydligen är det vad som krävs för att få rätt.

Uppdatering 2004-10-08

Pratade med Apples support igen. Anledningen till att de inte kopplat mitt Apple Care-paket till min Powerbook är att de också behöver ha kvitto på att jag faktiskt köpt datorn, något som ingen frågat efter tidigare. De vill också ha kvitto på att UPS har hämtat paketet med batteriet och allt ska givetvis faxas till Irland. Lyckades få dem att anteckna mitt visakortsnummer istället så jag kan få tillbaka mina pengar någon gång.

Uppdatering 2004-10-09

En sak jag glömde nämna i min tidigare uppdatering var brevet Apple skickade ut där de sa att de hade betalt tillbaka mina pengar. Enligt personen jag talade med på Apple Support så är brevet feltryckt och det egentligen skulle stått att pengarna dragits från mitt konto! Faxade in alla papper till Apple efter att ha letat fram fakturan för datorn.

Uppdatering 2004-10-12, 19:43

Sitter i telefonkö hos Apple Support nu. Än så länge har jag väntat 33 minuter och jag börjar oroa mig för att batterierna i DECT-telefonen ska dö snart…

Uppdatering 2004-10-12, 19:50

Fick reda på att alla fax kommit fram och att pengarna ska betalas ut.

Imorrn får jag ringa supporten igen eftersom antingen processorfläkten eller hårddisken har börjat låta illa så det är bara att skicka in maskinen och få den fixad…

Uppdatering 2004-10-13

Pratade med supporten nu och givetvis har de inte kopplat mitt Applecare-paket till rätt Powerbook. Dessutom hävdar Apple att jag äger två 12" PowerBook G4, vilket jag inte gör. Killen på supporten kan inte ta bort den felaktigt registrerade datorn ur deras register, och jag kan heller inte göra det.

Efter att supportkillen kollat med kundtjänst återkommer han och undrar om min dator inte blivit utbytt eller så, och jag svarar nej. Efter lite frågor om maskinen så får jag beskedet att de skickar ut en kartong som maskinen ska skickas in i. Tog bara 40 minuter den här gången…

Uppdatering 2004-10-19

Datorn har återkommit och processorfläkten bytts ut. Snabb och bra service hos Apple repair.

Uppdatering 2004-10-23

Några pengar för mitt batteri har fortfarande inte kommit. Jävla idioter.

Uppdatering 2004-10-24

Ingen på Apple Support kan svara på om mina pengar betalats ut eller inte. Det är söndag och det finns ingen här som kan hjälpa dig med det.

Uppdatering 2004-10-25

Apples europeiska kundtjänst svarar att Apple Care i USA (!) godkänt min återbetalning. Betalning skickas tillbaka till samma kortnummer som du använde när du beställde batteriet. När jag svarar att det kortet inte finns längre och att Apple fått ett nytt kortnummer så får jag svaret då har den informationen skickats vidare till USA. Pengarna ska troligen komma denna vecka, men det kan ta upp till TRE veckor från det att det godkänts centralt tills att pengarna slutligen betalas ut.

Resa, resa, resa… – en minidagbok ☍

Efter den sista resan som påbörjas på Lördag så är det slut med att hänga i flygplatslounger, sittandes i taxibilar i främmande städer och sova ensam på nya sängar i ett nytt hotell.

Förra veckans resa till Paris och Apple Expo var helt okej. Den följdes upp av denna veckas resa till London och Oracle Open World som även det var ett riktigt bra evenemang. I helgen drar jag till Barcelona och årets europeiska upplaga av Brainshare. Men sen får det bara räcka för ett bra tag framöver. Kroppen tar stryk av att äta oregelbundet, sitta still under långa stunder och mentalt är det jobbigt att vara borta från familjen så mycket.

Resan till London kantades också av oflyt. Massor av oflyt. Det började på Arlanda där jag blev stoppad av en nitisk minihitler i passkontrollen som vägrade låta mig kliva på planet till London. Passet gick ut för en vecka sen. Visst, kan jag förstå att regler är regler och att Englands frånvaro i Schengenavtalet gör att Sverige får betala dryga böter till England om det uppdagas att passet är ogiltigt, men en vecka? Jag fick springa bort till SAS-disken, boka om biljetten och sen sätta mig på transferbussen bort till polishuset, fotografera mig och sen åka upp till de snälla poliserna som tillverkade ett litet rosa pass till mig, som för säkerhets skull räcker September ut.

Därefter var det bara att ta 18-flighten till London och när jag landat där tåget in till Paddington för att ta en taxi till hotellet som låg bredvid Towern precis nere vid Themsen. Taxikön var 100 meter lång. Det tog 45 minuter.

När jag slutligen kom fram till hotellet vid 22:30-tiden så hade köket på hotellet stängt så jag fick ingen mat. Roomservice och 20 pund fattigare kraschade jag på hotellsängen.

Dagen efteråt förlöpte riktigt lugnt. Middag i underhusets matsal med en massa andra journalister och allt gick superduper.

Onsdagen inleddes med att jag tappade min Qtek 2020 i marmorgolvet i badrummet. Den är för närvarande på reparation och med lite tur, vilket jag definitivt inte haft på den här resan, så kostar det bara en tusenlapp att fixa.

Därefter flög jag till Köpenhamn, träffade Dell och tog tåget upp till Stockholm med min kollega Magnus. Vi satt med hörlurarna på och svor högt över hockeyn som stod som enda “underhållning” den kvällen. Vi drack ett par öl också.

Nå väl. På lördag åker jag till Barcelona som sagt. Ska bli intressant att se vad som händer då, i synnerhet med tanke på datumet…