Andreas står och grubblar över sidschemat till Nätmagazin 5/2004. En stund senare är vi en aning klarare med vad som måste göras och jag fick sätta mig och skriva en extra sida nyheter.

…

Sting är en artist som jag först fastnade för i början på 90-talet när han släppte plattan Ten Summoners Tales. Numera kan jag inte säga att jag är så särskilt förtjust i vad den här mannen släpper på skiva, då hans sista riktigt bra platta var just den nyss nämnda Ten Summoners Tales, bortsett från liveplattan All This Time som kom i November 2001 (enligt uppgift inspelad 11:e September samma år). Hans senaste skiva vet jag inte ens vad den heter då jag inte hört något annat än singelspåret från den, som jag inte heller vet vad det heter. Men det sög. Verkligen. (Allt är nog egentligen Kippers fel. Han gillar syntar, loopar och annat och jag skyller allt på honom tills vidare då han står som producerat av de senaste plattorna med Sting…)

…

Då man är pappaledig så finns det en hel del tid över till att lyssna på musik. Desstom har jag upptäckt att Fia gillar att shejka loss lite till musiken, och då i synnerhet till Kraftwerk.

Så jag har ägnat några dagar åt att lyssna igenom plattorna tillsammans med Fia och man kan säga att vi tillsammans har kommit fram till vilka tre Kraftwerkplattor som vi gillar allra bäst. Sandra, skall väl tilläggas, gillade också Kraftwerk när hon var mindre, men numera är hon föga intresserad av tyskarna.

…

Jag har skrivit om detta fenomen tidigare, inte här men i en ledare som publicerades under våren i Nätmagazin. I korthet löd den ledaren ungefär så här:

Företag, när de startas, är hungriga. De drivs av en vision att växa, att göra något annorlunda och att på så sätt vinna kundernas förtroende. Men sen når företagen en viss brytpunkt. när de blir stora nog eller när kunderna blir allt för många. Då börjar de “effektivisera”, det vill säga, skära ner på kundservicen, författa snåriga avtal med kunderna, och så vidare. Allt för att maximera vinsten, minimera kostnaderna och bli “effektivare”.

…

“Jag röstar inte i EMU-valet”, svarade jag på frågan från ett par vänner om jag varit och röstat ännu. Jag tycker inte det är något att hymla om. Mina vänner, som förvisso inte är politiskt engagerade i en aktivare grad än att de sympatiserar rätt mycket med ett parti som börjar på “M” och slutar på “oderaterna” och gärna diskuterat politik så fort tillfälle ges, samlade båda luft i lungorna och skulle raskt förklara för mig att det var oansvarigt att inte rösta. Det var inte underhållande. Jag kommer snart till varför.

…